Djupare koppling: Att förstå intimitet bortom det fysiska

Sexualitet är en integrerad del av vår existens och förhoppningsvis en källa till glädje och välbehag. Perspektivet på sexualitet skiftar mellan olika individer; för vissa är samlivet av stor betydelse, medan det för andra har en mer underordnad roll. Den sexuella upplevelsen kan transformeras under livets gång, med perioder av ökad sexuell aktivitet och andra där passionen kanske är mer dämpad. Vårt sätt att praktisera intimitet skiljer sig markant från en person till en annan. Den är resultatet av en invecklad interaktion mellan vår fysiologi och de ackumulerade erfarenheterna, vilka formats både genom vår uppväxt och samhälleliga influenser. Exakt vad ett givande och funktionellt kärleksliv innebär är något endast du själv kan fastställa.

Råd för att främja ett fungerande samliv är en ständigt återkommande del av medielandskapet. Att återskapa den ursprungliga spontaniteten och den intensiva sexuella dragningskraften från den första förälskelseperioden, och att förvänta sig att denna ska bibehållas genom en långvarig partnerskap, är sannolikt inte ett realistiskt syfte inom en romantisk förbindelse. Hellre än att eftersträva hur det förflutna tedde sig, kan man undersöka potentialen för hur det intima livet kan utvecklas framåt. På vilket sätt kan intimiteten metamorfoseras i ett förhållande som varat under en längre tidsperiod? Vilka nya former av erotiskt umgänge kan man uppdaga i en vardag präglad av ett kontinuerligt livspussel?

Vårt intimsällskap sträcker sig över en lång tid och omfattar skeden med skiftande sexuell åtrå och kapacitet. Att vårda sitt erotiska liv innebär primärt inte att kringgå perioder av sexuell nedgång, utan snarare att hantera dem på ett konstruktivt sätt. Under tillfällen då samlivet inte uppfyller de önskade förväntningarna, kan det vara fördelaktigt att rikta sin energi mot närhet och fysisk kontakt, istället för att envist koncentrera sig på det som upplevs som bristfälligt.

När samvaron omfattar ytterligare en person utöver dig själv, finns det ett råd som överträffar allt annat: FÖRA EN DIALOG MED VARANDRA. Diskussioner om det sexuella kan tjäna som ett verktyg för att artikulera önskningar och längtan, för att upptäcka och djupgående utforska sin egen sexualitet, samt att delge detta till den andra hälften. Det är omöjligt att förstå andras tankegångar, emotioner och behov utan kommunikation, och om det intima livet kräver anpassning, är det av nödvändighet att kommunicera detta med sin livskamrat.

Riktlinjer och förväntningar

Erotik är ett fält som omgärdas av implicita förväntningar om vad som anses vara 'korrekt och inkorrekt'. Som exempel på dessa sociala konventioner kan nämnas Sexualitetsnormen, vilken dikterar att ett ideal innefattar en stark sexuell drift, och att avsaknad av sådan lust problematiseras och betraktas som något som bör åtgärdas, snarare än att individens personliga uppfattning om sin sexualitet och sina intima behov framhävs. Samlagsnormen är en annan konvention som innebär att det heterosexuella vaginala samlaget primärt uppfattas som 'autentisk' intimitet, medan andra former av sexuell aktivitet tillmäts mindre värde eller ses som alternativ när det 'verkliga' samlaget inte är tillgängligt. Könsstereotypa skildringar av samlag utgör ytterligare en norm, där män generellt framställs som ständigt åtråfyllda och alltid beredda för sexuell handling, medan kvinnor beskrivs som mer 'mångfacetterade' och med ett behov av känslomässig säkerhet för att kunna uppleva sexuell funktion. Att vara reflekterande och ifrågasättande gentemot dessa normsystem är en metod för att vidga synfältet och omfamna alternativa synvinklar.

Åtråns dynamik 

Åtrån har sitt nav i hjärnkontoret, och den erotiska driften kan uppkomma av sig själv eller triggas som en reaktion på något, vilket kallas responslust. Ofta initieras sexualitet och åtrå i cerebrum, vilket är spontanlustens ursprung. En synintryck, ett ljud, en specifik doft, eller ett minne kan stimulera hjärnans 'lustcentrum', som därefter framkallar en fysiologisk reaktion. Med responslust är det snarare kroppen som först engagerar sig sexuellt, exempelvis genom taktil stimulans, varpå upphetsningen inleds med en fysisk effekt och senare når hjärnan. Ett ytterligare tillvägagångssätt för att förklara sexuell funktionalitet är att analysera faktorer som undertrycker upphetsning (en 'broms') och de som förstärker den (en 'gas'). Utmattning, meningsskiljaktigheter och påfrestningar är vanliga element som dämpar den sexuella åtrån, medan bidragande orsaker som accelererar och underlättar att den sexuella lusten väcks kan vara exempelvis avslappning, utvilat tillstånd, ostörd tid samt ny förälskelse. Vilka specifika faktorer som inverkar, och hur känsliga vi är för dem som antingen hämmar eller stimulerar vår sexuella åtrå, varierar mellan individer.

Den mest frekventa sexuella utmaningen, oaktat genus, sexuell inriktning eller ålder, är känslan av att ha förlorat sin attraktion till intimitet. För vissa personer utgör en förändrad sexuell drift ingen betydande svårighet, medan en reducerad sexuell åtrå för andra kan framkalla stress och avsevärt påverka deras välbefinnande samt självbild; ytterligare andra betraktar det som enbart en relationsfråga, till följd av att den ena parten önskar mer än den andra.

Grundläggande skäl 

Vår sexuella dragningskraft varierar i intensitet, varför det är av yttersta vikt att lyssna till sitt inre och inte motarbeta sina egna önskningar eller sin egen vilja. Om din sexuella åtrå befinner sig på en lägre nivå än vad du önskar, existerar det metoder för att stimulera den, men det är avgörande att reflektera över vad som kan ligga bakom denna minskning av den erotiska lusten. En mångfald av faktorer kan bidra till att den sexuella driften genomgår en förändring. Biologiska orsaker, såsom utmattning, sjukdomstillstånd eller medicinska bieffekter, kan vara aktuella förklaringar. Specifika tankemönster eller känslomässiga tillstånd i den givna intima situationen kan leda till en känsla av spänning och nervositet. En dämpad lust kan även vara kopplad till dynamiken i partnerrelationen, exempelvis konflikter, bristfällig kommunikation eller en reducerad attraktion. Ofta är situationen en kombination av flera olika faktorer, vilket gör det essentiellt att utforska den individuella omständigheten. Ifall du upplever att förändringar i din sexlust har uppstått abrupt eller om du har svårt att finna en orsak, är det rekommenderat att kontakta en vårdcentral för att utreda om det finns en fysiologisk grund till symtomen. För många individer är en låg sexuell åtrå sammankopplad med långvarig trötthet, nedstämdhet, stress eller relationsproblematik. I sådana fall är det av största vikt att primärt erhålla stöd för det huvudsakliga problemet, så att den sexuella lusten kan återhämta sig parallellt med en generell förbättring av välbefinnandet.

Möjliga strategier 

När lusten är dämpad är det en frekvent förekomst att individer drar sig undan intima situationer för att undvika att behöva framföra förklaringar eller att göra sin partner nedstämd. Det är även typiskt att undvika andra närhetsskapande och intima situationer, såsom att vara fysiskt nära sin käresta, omfamna, mottaga massage, kyssa och smeka. Därigenom förlorar man värdefulla och positiva ögonblick med sin livskamrat, stunder som för många tillhandahåller essentiell näring för förhållandet. Därför, upprätthåll en njutbar närhet utan att den påverkas negativt av farhågor att situationen nödvändigtvis måste kulminera i samlag.

Att analysera sina egna 'sexuella gas- och bromspedaler' för att förstå vad som krävs för att uppleva åtrå kan vara gynnsamt för de flesta individer. I medierna tenderar det ofta att läggas en större vikt vid det som kan stimulera eller förstärka sexuell drift, det vill säga 'gaspedalen'. När den sexuella dragningskraften avtar, kan ett ensidigt fokus på att enbart aktivera 'gaspedalen' faktiskt leda till en motsatt verkan. För att lösa utmaningen är det avgörande att betrakta hela sammanhanget och inte förbise faktorer som med full styrka kan förhindra eller dämpa den sexuella lusten.

Åtrå är intimt förknippat med att uppleva behag. Att enbart ägna sig åt samlag för andras tillfredsställelse, utan att själv känna lust eller belåtenhet, utgör ett synnerligen effektivt sätt att fullständigt utplåna sin egen sexuella drift. Följaktligen är det essentiellt att skydda sin egen upplevelse av tillfredsställelse. Vi är vana vid att vår fokus är riktad externt, med mindre uppmärksamhet ägnad åt våra inre kroppsliga och känslomässiga upplevelser. Övad närvaro (mindfulness) och kroppsscanning utgör metoder för att träna sig i att rikta medvetenheten mot inre förnimmelser och gradvis uppfatta samt fokusera på njutbara sensationer i kroppen. När intimiteten inte fungerar enligt våra önskemål, är det lätt att istället för att koncentrera sig på det som är behagligt, lägga märke till det som inte fungerar, och att då kunna 'justera om' sin uppmärksamhet till det som är njutbart kan visa sig vara mycket givande.

Om du önskar förstärka din sexuella åtrå, inled med att reflektera över vad du anser dig behöva för att uppleva en ökad passion. Intimitet bör bidra till ditt välmående, så visa hänsyn till dig själv, men du måste därutöver säkerställa att de individer du delar erotiska stunder med också mår bra, det vill säga att det råder en ömsesidig tillfredsställelse.

 

Fördjupande litteratur och vidare läsning finns tillgänglig:
”Boken om Sex” av Johanna Ekdahl
”Lust och olust. Om sex, närhet och anknytning” av Malin Drevstam

 

Intimitetens utmaningar: När närhet skapar obehag