Jag övervägde noga om detta ämne passade bäst i "Erotik och sexualitet"-forumet eller här. Landade till slut i att det nog passar bättre här, då problemet berör det intima, men i grunden handlar om själva relationen. Förmodligen är kvaliteten på svaren också högre här. Om moderatorn har en annan åsikt är det bara att flytta tråden.
Jag brottas med ett problem som gör mig galen. Min flickvän och jag har varit tillsammans i ungefär tre år. Vi har gemensamma vänner, en del delade intressen och äger en lägenhet ihop. Hon är 29 år och jag är 25, kan tilläggas. Vi tjänar båda bra pengar, tränar regelbundet, är attraktiva, hittar på roliga saker, och vi trivs extremt bra i varandras sällskap. Allt är toppen förutom en sak: jag anser att vårt sexliv är värdelöst.
Det blir i snitt omkring 1 samlag per vecka, i 80 procent av fallen initierat av mig. Oftast missionären, eller omvänd missionär där hon ligger ovanpå. Alltid i sängen och endast efter att man förberett sig för sängen. Så ser det ut. Jag upplever det som extremt tråkigt och innehållslöst.
Visst var det annorlunda i början av förhållandet, men det klingade snabbt av och har legat på denna nivå sedan dess.
Jag gör ideliga försök att uppvakta henne, skapa stämning eller helt enkelt fråga rakt ut efter sex/oralsex/handjobb. Under dagtid får jag alltid svaret "inte just nu, jag håller på med XXXXX/jag har inte lust", och på kvällen "inte idag, jag är trött/vill sova/inte sugen".
Jag har kommunicerat mina känslor med henne och förklarat att jag ser det här som ett problem, men det enda jag fick ut av det var att nu följs ursäkterna ovan av frasen "förlåt för att jag är en dålig partner". Hon påstår sig vara väldigt nöjd med vårt sexuella umgänge (när vi väl har sex är det inte dåligt), men visar inget större intresse av att diskutera det närmare. Jag har till och med föreslagit att vi inte behöver ha samlag om hon inte vill, utan att jag kan nöja mig med lite oralsex eller handjobb, men det verkar hon inte heller vara intresserad av. Det händer, men otroligt sällan, kanske varannan eller var tredje månad.
Givetvis vill jag inte tvinga henne till något hon inte vill, men man kan ändå fråga sig hur stor uppoffring det är att onanera någon man älskar, bor ihop med och delar vardag med. Jag skulle utan tvekan göra samma sak för henne.
Så hon är fullt medveten om situationen, men nöjer sig med den och visar ingen vilja att anstränga sig det minsta för min skull. Dels tycker jag det är tråkigt med ett undermåligt sexliv, och dels blir jag frustrerad över hennes totala brist på engagemang. Jag är rädd för att vara helt ärlig med hur jobbigt jag tycker det är, för jag vill inte bygga ett sexliv på dåligt samvete.
Jag vet inte hur jag ska lösa detta. Jag vill inte kasta bort ett i princip perfekt förhållande för att jag inte får tillräckligt med sex. Samtidigt vill jag inte vara i en relation där min partner knappt vill ha sex med mig.
(Jag inser att jag låter som en hormonstinn tonåring i texten, men det är inte fallet.
Försök att leva dig in i min sits och ge mig något bra råd)
Hur har ni andra hanterat liknande problem i seriösa relationer?
Jag antar att detta är ett vanligt problem, så någon måste ha erfarenhet av liknande situationer?
Det började med ett simpelt "Hej" på en dejtingapp. Anna, en driven arkitekt med en förkärlek för vintageklänningar, hade egentligen inte tid för dejting. Men Peters profil, fylld av bilder från vandringar i svenska fjällen och med en beskrivning som utstrålade humor och intelligens, fångade hennes uppmärksamhet.
De bestämde sig för att träffas på ett litet café i Gamla Stan. Redan från första stund klickade de. Samtalet flöt på naturligt, från deras gemensamma intresse för fotografi till deras drömmar om framtiden. Anna skrattade åt Peters torra skämt, och han beundrade hennes passion för sitt arbete. Den kvällen promenerade de hand i hand längs vattnet, och Anna kände en värme sprida sig i kroppen som hon inte känt på länge.
Några månader senare, under en stjärnklar natt vid en stilla sjö i Dalarna, förstod Peter att Anna var kvinnan han ville dela sitt liv med. Han hade tagit med henne till en plats han älskade, en plats där han kände sig hemma. När han såg henne stå där, med månen som silvrade hennes hår, visste han. Han föll ner på knä och frågade om hon ville gifta sig med honom. Anna, med tårar i ögonen, svarade ja.
Idag lever Anna och Peter i en liten stuga på landet, omgivna av skog och sjöar. De har skapat ett liv fyllt av kärlek, skratt och äventyr. De påminner varandra varje dag om att kärleken inte alltid är perfekt, men att den alltid är värd att kämpa för. Deras historia är ett bevis på att sann kärlek kan hittas även i den digitala världen, och att den kan vara starkare än man någonsin kunnat föreställa sig.