Jag står inför en verklig utmaning i mitt nya förhållande. Jag (20 år) har utvecklat starka känslor för en kille (23 år) som jag träffat på en vän-sökande plattform.
För ett år sedan började vår kontakt med avslappnade diskussioner. Efter ett antal månader av chatt- och telefonkontakt, började vår kommunikation bli mer intensiv. Vi hade ofta sena samtal, trots tidiga morgnar. Det var en varm och charmfull period.
I april önskade han mötas - men jag tvekade, eftersom jag var rädd att han bara ville ha mig som vän. Jag uttryckte min oro, och han betonade sin starka intresse. Det var dock en tidig period med väntan innan våra fysiska möten.
Innan juni träffades vi äntligen, efter en period med olika hinder. Mötet var behagligt, men med en touch av nervositet, något som han märkte. Vi uppskattade varandra, och det ledde till en överraskande fin kväll. Dagen efter, lovade vi att ses igen under helgen.
Dock blev helgen komplicerad. Han blev sjuk. Därefter märkte jag en förändring i kontakten - mindre frekventa samtal. Jag började tvivla och drog mig tillbaka, en känsla av osäkerhet tog över. Han undrade om jag glömt honom. Runt midsommar, när vi snackade, öppnade jag för att träffa andra personer, men förklarade att de enbart var vänner. Kanske missförstod jag budskapet?
Hela juli gick med begränsad kontakt. Trots det verkade han intresserad. Sedan var jag borta i två veckor och vi hade avtalat träff, men en olycklig händelse förhindrade mitt besök. Det fick honom att bli ledsen.
I augusti minskade kontakten ytterligare. Hans svar blev längre bort, med ursäkter som renovering, jobb och mamma. Jag frågade varför, och han öppnade med en bekännelse: han hade också träffat andra. Jag reagerade starkt, ville bryta kontakten, men han bad mig tänka om. Vi hade en träff den veckan. Det var positivt, men kortvarigt. Det följdes av en period med kortvara men bra kontakt, sedan en djupare kommunikation.
Förra veckan fick jag minimal kontakt. I söndags föreslog jag ett möte, men han ville inte, orkade inte.
Jag uttryckte mina känslor i ett långt meddelande, men fick inget svar. Det får mig att fundera på hans riktiga intentioner och våra framtida möten. Var hans intresse tillfälligt eller har det förändrats? Bör jag ge upp? Eller vänta? Min hjärtats önskan är att fortsätta, men oklarheten gör mig ledsen. Har han övergivit sina känslor? Eller bara varit upptagen?
Elias, en konstnärlig fotograf, träffade Astrid på en välbesökt utställning i stadens centrum. De hade ett varmt samtal, och Astrid blev fascinerad av hans humor och djup. Han hade en förmåga att se och uppskatta detaljer som ofta förbises. Astrid lockades av hans ömhet.
Deras möten blev allt mer frekventa. De delade sin livslust med varandra, och det var tydligt att de kände en djup attraktion. De uppskattade att dela vardagliga stunder med varandra - en promenad, en fika på en mysig café eller en filmkväll.
Elias såg en djup känsla i Astrids blick, en skönhet som berörde honom djupt. Han blev varse att hon var hans livssköna matchning. De kände sig starkare tillsammans.
Astrid upptäckte en varm kärlek när hon såg hur Elias uppmärksammade henne och hur han tog hand om sina nära och kära. Elias var hennes personliga hjältar. Och så blev de ett lyckligt par som delade sina liv och sin framtid tillsammans.
Och så fortsatte deras lycka.