Risken för en negativ upplevelse vid ett vårdkontakt, om man delar med sig av sin sexuella identitet, kan generera oro när man interagerar med sjukvården. Detta är något som kvinnor som orienterar sig mot kvinnor, liksom bisexuella och queera individer, vittnar om i en ny publikation. 'Det är av yttersta vikt att ställa öppna frågor och att våga diskutera eventuella missförstånd med sina kollegor', betonar Karin Wrangsell, en erfaren barnmorska vid Mama Mia Söder.
Att överföring av sexuellt överförbara sjukdomar inte förekommer mellan kvinnor som har intima relationer, eller att det upplevs som nödvändigt att genomgå ett graviditetstest trots att en kvinna aldrig haft sexuellt umgänge med en man. Dessa är bara ett par illustrativa exempel på vad lesbiska, bisexuella och queera kvinnor har blivit informerade om när de sökt vård.
Trots att majoriteten av dessa individer känner sig trygga och erhåller ett professionellt bemötande, finns det utrymme för utveckling bland vårdpersonalens förmåga att möta denna specifika patientgrupp. En uppgradering av kunskapsnivån samt mer öppna frågeställningar krävs för att uppnå en mer inkluderande vårdmiljö. Detta framgår tydligt av rapporten 'Kvinna i fokus', framtagen av Caro Wikbro Rannberg i samarbete med RFSL Stockholm.
Denna rapport, som publicerades föregående år, är ämnad att fungera som ett fundament för implementering av förändringar som syftar till att främja en mer jämlik hälsa för kvinnor som har sex med kvinnor (KSK). Rapporten baseras på en omfattande datainsamling omfattande 812 enkätresultat, kompletterat med 15 djupintervjuer och tre fokusgruppsintervjuer med personer från målgruppen.
Karin Wrangsell, som tjänstgör som barnmorska vid Mama Mia Söder i Stockholm, en klinik med ett uttalat fokus på familjer inom HBTQ+-spektrumet, känner igen sig i många av de beskrivningar som kvinnorna delger i undersökningen.
- Ibland delar de med sig av sina tidigare upplevelser till mig, men oftare uttrycker de en oro för att möta ett oprofessionellt bemötande. De vet aldrig hur personalen kommer att reagera och är därför ständigt på sin vakt, förklarar Karin Wrangsell.
Så kallad minoritetsstress upplevs frekvent av dessa kvinnor. Även om det kan tyckas obetydligt att till exempel behöva nämna att man har en flickvän istället för en pojkvän, kan oron för personalens potentiella reaktioner framkalla betydande stress. Därför är det essentiellt med ökad kunskap och ett medvetet, respektfullt förhållningssätt från vårdpersonalens sida, menar Karin Wrangsell.
- Det handlar om att formulera sig med öppna frågor, vilket ger patienten utrymme att själv dela med sig av information. Även om det är nödvändigt att inhämta viss information, såsom detaljer om sexuell praktik för att bedöma risker för sexuellt överförbara infektioner eller för att förstå familjestrukturen kring den gravida, behöver frågorna inte vara så detaljerade, anför hon.
Karin Wrangsell föredrar att inleda samtalet med frågor som underlättar för patienten att frivilligt ge så mycket information som möjligt. Exempelvis: Vilken typ av socialt nätverk finns omkring dig och det kommande barnet? Hur ser din sexuella praktik ut? Det är likaså viktigt att tydligt förklara syftet bakom specifika frågor och att vara transparent med vad som sedan dokumenteras i patientjournalen.
Enligt Karin Wrangsell är det inte nödvändigt för vårdpersonal att memorera varenda term inom queervärlden - dessa termer tenderar att vara flyktiga även för henne själv - utan nyckeln ligger istället i att tillämpa öppna och inbjudande frågor.
- Genom att aktivt lyssna på patientens svar kan man enkelt uppfatta vilka begrepp de själva använder; det behöver inte vara mer komplicerat än så.
Om ett misstag skulle inträffa - vilket är oundvikligt för alla någon gång, poängterar hon - är det bästa tillvägagångssättet att vara öppen med situationen. Att be om ursäkt och ta fullt ansvar för sitt felsteg är Karin Wrangsells främsta råd till sina kollegor.
- Samtidigt finns det ingen anledning att informera patienten om en personlig brist på kunskap eller en känsla av obehag i en given situation. Ingen patient blir mer trygg av att bli bombarderad med frågor. Försök istället att inhämta korrekt information i efterhand om du känner ett behov av det.
På Mama Mia upprätthålls en kontinuerlig dialog bland personalen - både under kaffepauser och vid formella arbetsplatsträffar - om hur de interagerar med patienterna för att optimera upplevelsen.
- Vi har en väldigt öppen atmosfär här och vi vågar erkänna när något har gått fel. Genom att vara transparenta öppnar vi upp för andra att dela sina erfarenheter, och på så sätt kan vi gemensamt dra lärdom av varandras misstag. Detta är ett universellt princip; man utvecklas genom sina misstag och blir bättre inför nästa gång.
I det senaste avsnittet av 'Regnbågspodden' intervjuar Karin Wrangsell och hennes kollega Lotta Andréasson Edman författaren Caro Wikbro Rannberg angående rapporten 'Kvinna i fokus'. Podden finns tillgänglig där podcasts vanligtvis distribueras.
Individer som tillhör sexuella minoriteter löper en förhöjd risk att utveckla psykisk ohälsa. För att försöka kartlägga de bakomliggande orsakerna till detta fenomen valde forskare att även undersöka hur olika psykiatriska tillstånd och rapporterad utsatthet för våld korrelerade med fynden från MRI-undersökningar.
- Vi kunde inte identifiera någon direkt neurobiologisk länk mellan samkönat sexuellt beteende och en psykiatrisk diagnos. Detta resultat stöder den så kallade 'minority stress'-teorin, vilken föreslår att psykisk ohälsa hos vissa individer kan härröra från sociala stressfaktorer såsom stigmatisering och diskriminering, förklarar studiens huvudförfattare Christoph Abé, som är forskningsassistent vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Målet med denna studie har varit att utöka den befintliga kunskapen om de neurobiologiska mekanismerna bakom mänsklig sexualitet samt att undersöka de faktorer som bidrar till den förhöjda risken för psykisk ohälsa bland icke-heterosexuella individer. Genom detta hoppas forskarna kunna bidra till en ökad samhällelig förståelse, minskad stigmatisering och därigenom ett förbättrat psykiskt välbefinnande för individer som tillhör sexuella minoriteter.
- Det existerar många geografiska regioner och sociala grupper där icke-heterosexualitet betraktas som stigmatiserande, ofta grundat på föreställningen att homosexualitet är ett personligt val eller till och med en psykisk avvikelse. Våra observationer motsäger sådana teorier och indikerar istället att samkönat sexuellt beteende har en neurobiologisk bas, tillägger Christoph Abé.
Forskarna understryker att det inte är möjligt att dra några definitiva slutsatser angående orsakssamband. Dessutom ger strukturell hjärnavbildning via MRI ingen information om de specifika funktionerna hos olika hjärnområden. Det är heller inte möjligt att använda genetiska data eller hjärnavbildningsresultat för att förutsäga en individs sexuella läggning.
- Vi har ingen insikt i hur de observerade skillnaderna i hjärnan relaterar till icke-heterosexualitet, eller hur genetiska faktorer påverkar hjärnans struktur, dess funktioner och slutligen vårt sexuella beteende. Dessa processer är komplexa och påverkas av en mångfald av olika faktorer, förklarar Christoph Abé.
En ytterligare viktig aspekt att beakta är att analyserna baseras på självrapporterat sexuellt beteende. Dessutom kan deltagarna i UK Biobank-studien inte anses vara helt representativa för den bredare befolkningen.
Studien genomfördes i samarbete med Göteborgs universitet och King's College London i Storbritannien. Författarna mottog ingen specifik extern finansiering för detta forskningsprojekt.
'Cross-sex shifts in two brain imaging phenotypes and their relation to polygenic scores for same-sex sexual behavior: A study of 18,645 individuals from the UK Biobank.' Christoph Abé, Alexander Lebedev, Ruyue Zhang, Lina Jonsson, Sarah E. Bergen, Martin Ingvar, Mikael Landén, Qazi Rahman. Human Brain Mapping, publicerad online den 26 februari 2021, med DOI-numret: 10.1002/hbm.25370.
Det var en regnig tisdagseftermiddag på ett mysigt kafé i Gamla Stan. Elina hade sökt skydd från ovädret och satt försjunken i en bok när hon för första gången såg Isabella. Isabella, med sitt sprudlande skratt och varma leende, slog sig ner vid ett bord i närheten och beställde en latte. Deras blickar möttes över rummet, och i det ögonblicket kände Elina en oväntad gnista - ett omedelbart intresse som kändes både nytt och spännande.
Efter en stunds tvekan tog Isabella mod till sig och gick fram till Elinas bord. Ett kort samtal om böcker ledde snabbt till ett utbyte av telefonnummer och löften om en framtida dejt. Deras första träff blev en promenad längs vattnet, där samtalen flödade fritt och de upptäckte en gemensam humor och en djup förståelse för varandra. Känslan av trygghet och glädje växte sig starkare för varje möte.
Några veckor senare, under en middag hemma hos Elina, skedde vändpunkten. När Isabella, med en tår i ögat, bekände sina djupa känslor och hur hon förälskat sig i Elina, visste Elina att detta var något alldeles speciellt. Hon delade sina egna känslor, och i det ögonblicket, under skenet av levande ljus, bekräftades deras spirande romans med en öm kyss. Det var en kväll som för alltid skulle etsa sig fast i deras minnen.
Från den dagen växte deras relation i styrka, fylld av gemensamma äventyr, djupa samtal och en orubblig respekt för varandra. De hade funnit en partner som inte bara förstod dem, utan som också lyfte dem till nya höjder av lycka. Deras kärlekshistoria hade bara börjat, och de såg fram emot en framtid fylld av gemensamma drömmar och ovillkorlig tillgivenhet.