- Det kan vara problematiskt när något sådant som åtrå ska vara måttfullt och kontrolleras. En sexualitet som inte får stimuleras och sedan kanske aldrig fungerar ordentligt, förklarar Hanna Möllås, som i sin yrkesroll som psykoterapeut träffar individer som efter bröllopet upplever svårigheter med att få sexlivet att fungera tillfredsställande.
- Hanna, du brukar väl framhålla att när man uttalar sitt ja inför prästen förväntar man sig att en flod av orgasmer ska skölja över en, konstaterar Leif Carlsson.
- Jo, folk kanske inbillade sig att de avstod från något i Guds namn, och när det sedan inte funkar kan man börja ifrågasätta Guds existens eller engagemang, menar Hanna Möllås, som poängterar att religion och sexualitet är intimt förbundna:
- De utgör dimensioner av att vara människa och speglar vår självbild. Jag benämner det gärna som att vi är "sexistentiella".
Charlotta Carlström går så pass långt att hon påpekar att individer som vuxit upp i en mer konservativ kyrklig miljö möjligen inte har fått uppleva den kravlösa njutningen och bejakande sexualiteten.
Svenska kyrkans ungas arbetsgrupp för kristen tro och identitet driver en podd med namnet Tror du? Inför alla hjärtans dag publicerades ett avsnitt om kärlek, där lyssnarna hade möjlighet att skicka in frågor.
Poddens skapare är Ellinor Strid, som studerar till ämneslärare i matematik och religionskunskap, Matilda Hellgren, teologistuderande, och Oskar Skäremo, som även han studerar teologi och arbetar inom Svenska kyrkans unga. De anser inte att bilden av en kyrka som ställer upp strikta regler kring sexualitet stämmer överens med deras erfarenheter.
- Gud har utrustat oss med förmågan att känna njutning, och vi måste tillåta oss att göra det. Samtidigt behöver man kanske inte sträva efter extrema upplevelser, påpekar Matilda Hellgren.
- Stora delar av Svenska kyrkan delar samma värderingar och normer som övriga samhället, där sexuell läggning anses vara en privatsak och kyrkan inte lägger sig i. Men det beror till stor del på de enskilda församlingarna, där situationen kan variera, säger Ellinor Strid.
Sättet vi talar om sex påverkas naturligtvis av samhällets ökade öppenhet, som följde i den sexuella revolutionens spår, men också av den ökade sexualiseringen.
Men det handlar väl även om kyrkans historiska roll. Tidigare förväntades samhället anpassa sig efter kyrkans synsätt. Är det nu kanske tvärtom?
Jonas Eek, opinionschef på Kyrkans Tidning, präst och teologie doktor i religionspsykologi, följer utvecklingen inom Svenska kyrkan noggrant. Han menar att kyrkan har förvandlats från en auktoritet till en av många röster.
- Lägger man till en sekularisering blir det svårare för kyrkan att driva utvecklingen framåt, förklarar Jonas Eek.
- Sammanfattningsvis handlar det om frågan var trons kärna och periferi ligger. När man inte längre leder utvecklingen måste man göra val och prioriteringar: Var är det viktigast att göra sig hörd? Är det i frågor om sex? Enligt vissa är det så. Enligt många andra ligger trons fokus någon annanstans. Tidigare, i en tid då kyrkan var en majoritets- och statskyrka, kunde den kanske ha åsikter om 'allt'.
Oskar Skäremo betonar vikten av att sex- och samlevnadsundervisningen sker i skolan, medan kyrkan borde fokusera på andra områden.
- Skolan är bäst lämpad för undervisning. Kyrkan bör istället koncentrera sig på trosfrågor. Med Kristus och tron i centrum kan man sedan utgå från det.
Ellinor Strid, Matilda Hellgren och Oskar Skäremo har inget minne av att sexualitet varit ett särskilt tema på kyrkans läger eller konferenser. Sex före äktenskapet är inte direkt en aktuell fråga, men de flesta skulle förmodligen anse att återhållsamhet är viktigt, och att sex visserligen är positivt men också kan vara skadligt för både kropp och själ.
- Man bör vara säker på sin sak och veta när man är redo, säger Ellinor Strid.
- Så länge vi har ett tydligt kristet fokus och prioriterar Gud och vårt egenvärde som älskade skapelser, utgör sexuell njutning inget problem. Gud skapade den och såg den som något bra, enligt skapelseberättelsen. Precis som med allt annat i livet handlar det om att behärska medlet istället för att låta medlet behärska oss, säger Oskar Skäremo.
Forskaren Charlotta Carlström framhåller att synen på sex och hbtq-frågor har genomgått en stor förändring under de senaste 10-20 åren.
- Detta beror delvis på att Svenska kyrkan har tillåtit samkönade äktenskap. Frikyrkorna måste ta ställning till frågan. Vissa av de mer konservativa har blivit ännu mer konservativa i sin hållning. I stort sett är det bara vissa församlingar inom Equmeniakyrkan som öppet stödjer hbtq-personer, säger hon.
- Inom Svenska kyrkans unga finns det många hbtq-personer som öppet visar det - som jag till exempel - och det känns tryggt, berättar Matilda Hellgren. Men i "vuxenkyrkan", som hon kallar det, är det inte lika självklart att berätta att hon dejtar en tjej.
- Inte för att folk ogillar det, utan helt enkelt för att det inte är ett samtalsämne.
Charlotta Carlström har i sina intervjuer mött människor som farit mycket illa på grund av tystnadskultur och skam kring homosexualitet. De har drabbats av psykisk ohälsa och till och med försökt ta sitt liv.
- Om man i budskapet återgår till det heterosexuella äktenskapet som ideal och individer inte kan leva upp till det, uppstår det problem, fastslår Charlotta Carlström.
Då:
Du får inte begå äktenskapsbrott.
Du får inte åtrå din nästas hustru.
Du får inte ha sexuellt umgänge innan äktenskapet.
Undvik situationer som kan leda till frestelse.
Om du är homosexuell, välj celibat.
Nu:
Visa respekt för dig själv och för andra.
Signaturen 65+ skriver till Malena Ivarsson och berättar att hon och hennes man inte längre har samlag och att de trivs med det. Men varför talas det så sällan om de som faktiskt inte önskar ha sex och som känner sig tillfreds med situationen? Ta del av hela brevet och Malenas respons.
Jag och min man, båda över 65 år, älskar varandra innerligt och är båda tillfredsställda med vårt icke-existerande sexliv. Vi upplever fortfarande mycket fysisk närhet. Vi fann varandra sent i livet, och inledningsvis fanns attraktion och vi hade sex. Men efter ett antal år avtog min passion, vilket har varit ett återkommande mönster i mina tidigare relationer, och likadant var det för min man.
Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om det är något onormalt med mig, särskilt när jag läser din frågespalt. Jag läser om hur testosteronbrist kan orsaka minskad sexuell lust, speciellt hos män. Jag vet att kosttillskott kan öka lusten, men samtidigt medför de en risk för biverkningar för kvinnor. Men detta är inte något som vare sig jag eller min man ser som ett problem. Tack och lov är vi samstämmiga i den frågan.
Men jag undrar hur vanligt det är att par avstår från sex och ändå mår bra tillsammans? Det finns en skam kopplad till att inte ha sex. Det är inget man gärna diskuterar. Det vore värdefullt om det tabut kunde brytas ner.
/Nöjd 65+
Malena svarar: Du har helt rätt i att det finns ett tabu kring "vita äktenskap" som behöver adresseras. Det har länge uppskattats att cirka 15-20 procent av alla äktenskap är utan samlag. Men enligt nyare studier är den faktiska siffran högre, närmare 25 procent, och 60-plussare utgör hälften av den gruppen. Det är svårt att fastställa exakt hur många som trivs med den situationen. Men vi vet att par utan sex oftare väljer att separera. Sex bidrar också till produktionen av "må bra-hormonet" oxytocin, vilket ökar det allmänna välbefinnandet. Men intimitet, tillit och en öppen kommunikation är i mina ögon lika betydelsefulla, om inte ännu viktigare, för att trivas i en relation. Och utifrån din vackra beskrivning av ett kärleksfullt förhållande verkar dessa komponenter finnas där. Ibland kan det vara svårare att uppnå än ett bra sexliv.
Läs också: Tips för nya vänner
Läs också: Det blev som förr igen
Läs också: Viagra för hälsans skull?
Läs också: Jag är ingen att räkna med
Läs också: Sexhjälp med pacemaker?
Läs också: Varför ska man raka sig?
Läs också: Jag känner mig också övergiven
Läs också: Jag känner mig utanför
Läs också: Han har lämnat mig
Läs också: Hur ska jag träffa någon?
Läs också: Testosteron för kvinnor
Läs också: Ensam och fattig
Läs också: Nu är jag själv &8211; och telefonen tyst
Läs också: Rätt kläder för en dejt?
Läs också: Nu är det slutdansat&8230;
Läs också: Tänk alla kvinnor som aldrig får orgasm
Läs också: Jag har aldrig haft orgasm
Läs också: Första orgasmen vid 80
Fråga! Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till [email protected] eller skicka ett brev till
»Fråga Malena«, Senioren, Box 22574, 104 22 Stockholm
Jag träffade Anna på en konstutställning i Gamla Stan. Jag var där med en vän, men kände mig rastlös och gick runt för mig själv. Hennes skratt fångade min uppmärksamhet. Det var ett varmt, ärligt skratt som fick mig att vilja veta mer om henne.
Vi började prata om tavlorna, men snabbt gled samtalet in på våra liv. Vi upptäckte att vi delade en passion för klassisk musik och långa promenader i naturen. Efter utställningen frågade jag om hon ville ta en kaffe, och till min stora glädje tackade hon ja. Den koppen kaffe blev till en hel eftermiddag fylld med skratt och djupa samtal.
Några veckor senare stod jag utanför hennes dörr med ett knippe rosor i handen. Jag var nervös, men när hon öppnade dörren och log mot mig försvann all nervositet. Den kvällen, under stjärnorna i hennes balkong, visste jag att jag var kär. Det var inte bara passion eller attraktion, det var en djupare förståelse och samhörighet som jag aldrig tidigare upplevt.
Idag, fem år senare, sitter vi här, Anna och jag, hand i hand, och ser tillbaka på den där dagen på konstutställningen. Vi vet att vår kärlek är något speciellt, något som vi kommer att värna om för alltid. Det började med ett skratt, och fortsätter med ett liv fyllt av glädje, kärlek och gemensamma drömmar. Vår resa är ett bevis på att kärleken kan hittas där man minst anar det, och att den kan vara vackrare och mer meningsfull än man någonsin kunnat föreställa sig.