Ingrid Bolsø Berdal: Dejting och Skådespelarliv

Vem är hon dejtar för närvarande?

Enligt våra uppgifter är hon troligtvis singel.

Relationer

Vi har inga uppgifter om tidigare relationer för henne.

Om

är en 45-årig norsk skådespelerska, född den 2:a mars 1980 i Utøy, Norge. Hennes stjärntecken är Fiskarna.

 

Witch Hunt fokuserar på oseriösa metoder inom en stor norsk advokatbyrå. Bolsø Berdals karaktär upptäcker att företaget inte skyr några medel för att skydda sin image. Det är en djärv insats, förstärkt av en dynamisk ensemble och gediget berättande från Rajendram Eliassen och Anna Bache-Wiig, manusförfattarna bakom 2018 års hjärtskärande film Utøya: 22 juli.

Witch Hunt kommer till våra skärmar i Storbritannien och kommer att finnas tillgänglig på Walter Presents från fredagen den 12 november 2021. Inför dess premiär pratade Bolsø Berdal med oss om sitt engagemang i serien, sitt tillvägagångssätt inom skådespeleri och framtida önskemål om lättsammare projekt.

Vad fick dig att vilja engagera dig i Witch Hunt?

Det var definitivt manuset. Jag hade turen att få läsa några av de första avsnitten ganska tidigt och hade ett utmärkt samtal med seriens skapare. De förklarade passionerat vad de försökte uppnå med serien och vad de ville fokusera på i berättelsen. Det var den största gåvan jag tror jag har fått, att få förtroendet med denna uppgift. Och att ha ett manus som jag fann mycket intelligent, spännande och fullt av vändningar.

År 2020 vann du priset för Bästa Skådespelerska vid Gullruten för din insats i Witch Hunt. Förändrade det något för dig?

Det är faktiskt en bra fråga. När den släpptes väckte den en rejäl debatt. Eftersom den tar upp korruption inom både oljebolag och, ja, jag bör inte avslöja för mycket, men det klättrar upp genom vissa positioner, även politiskt. Du vet: "Händer detta i den trygga, pålitliga socialdemokratin som Norge är?". Vi uppfattas som så snälla, och vi litar på varandra. Så sker verkligen detta? Vi fick mycket feedback från folk som sa: "Jo, sånt här händer". Människor blev provocerade av det, och jag vet inte om det förändrade något, i sig, men under en viss tid gav det personer som har upplevt dessa maktspel en möjlighet att säga: "Vad hon upplever där, det är vad jag själv upplevde."

Sedan serien släpptes i Norge har pandemin inträffat, vilket har tvingat norrmännen att debattera traumatiska händelser. De tvingar människor att kommunicera. Det har förekommit några riktigt bra debatter när det gäller hur vi har hanterat saker och ting och hur vi bör hantera dem framöver: bör vi få den tredje dosen i Norge före resten av världen får sin första, till exempel. Det finns vissa etiska frågor som pressar sig in i rampljuset. Jag tycker det är viktigt att vi verkligen andas djupt in i dessa frågor, och inte skyller för mycket på varandra. Förändrar det oss på något sätt? Jag hoppas till det bättre.

Hur gick du in i karaktären för rollen som Ida?

Tja, jag tror att detta var en typ av karaktär som ligger närmare mig än vissa jag har gjort. Inte för att jag nödvändigtvis skulle ha gjort samma saker som Ida, och inte heller skulle jag ha samma integritet eller ärlighet hela tiden. Men här, till exempel, kunde jag spela med min egen dialekt. Jag har en mycket bred norsk accent. Det var också ett mycket begripligt ämne. Jag förstod hur Ida tänkte och agerade. Och sättet det var skrivet kändes bara rätt. Ibland, när man får ett manus, känner man att man måste gå igenom varje scen dagen innan, så det kan bli som två jobb, men här kändes allt så flytande. De medspelarna gjorde arbetet åt mig, i princip. Sättet de satte press på Ida, jag agerade bara mot deras maktspel. Det visar hur skådespeleri, för mig åtminstone, är en gruppinsats.

Vad var din favoritdel av att filma Witch Hunt?

Att samarbeta med seriens "konceptuella regissör", Eva Sørhaug. För ibland tror jag att jag kan vara lite 'korrekt' med mitt skådespeleri. Jag kan analysera det i förväg. Som skådespelare bör man inte föreställa sig hur man ska agera något, för på dagen vet man aldrig hur ens medspelare kommer att vara. Det är som jazz. Man måste vara i nuet. Ibland kan jag bli lite fixerad vid vissa saker. Att bli arresterad, så att säga, av en regissör som säger: "Det ser bra ut och känns bra, men du är inte närvarande. Du är inte här." Jag lärde mig otroligt mycket av det.

Du har gjort en blandning av TV, scen, sång och film. Vilket är din favorit?

Tja, jag har ett kärlek/hat-förhållande till teatern, även om hat känns som ett alltför starkt ord. Kanske är det bättre att säga att jag ibland finner teatern problematisk för mig. När det fungerar är det den mest magiska platsen. Att stå på scenen, ljuset släcks och det finns en publik full av människor som koncentrerar sig - det är så värdefullt och magiskt. Men när det inte fungerar eller jag inte känner mig inspirerad, finner jag det mycket utmanande. Jag respekterar verkligen mina kollegor som gör scenshower varje kväll. Att arbeta med en pjäs på dagen, sedan en annan på kvällen. Mellan det går du hem, kanske du äter middag eller hämtar dina barn. Det är en stor uppgift. På senare tid har jag gjort film och TV.

Vad är ditt nästa skådespelarprojekt?

En långfilm som heter Everybody Hates Johan (Alle hater Johan), som kommer ut nästa år. Vi filmade den för ett år sedan på en ö mitt i Norge. Det är en drama-komedi regisserad av Hallvar Witzø. Det finns också en Netflix-film som heter Blasted, som är en sci-fi-komedi om en utomjordingattack på norsk mark! Det var så roligt att ge sig in på. Det är lite konstigt att jag inte har gjort mer komedi. Jag vet inte om jag är särskilt bra på det, men jag tycker verkligen om att göra det! Jag uppskattar absurditet och absurda situationer. Det är fantastiskt att ha ljusa inspelningsdagar och inte behöva gå in i själens mörker varje gång.

Vilka norska musikrekommendationer har du till våra läsare?

Om de gillar jazz är ett av mina favoritband Jaga Jazzist. Och sedan om de vill ha något mer avantgarde eller alternativt, finns det en gitarrist som heter Stian Westerhus. Och sedan har du Susanne Sundfør. Hon är mer pop, men ändå väldigt avantgarde.

Hur är det med litteratur?

Jag läser Tante Ulrikkes Vei av Zeshan Shakar. Det är en berättelse om en familj med andra generationens invandrare som bor i utkanterna av Oslo. Man kommer in i huvudet på yngre människor som lever i staden idag, hur de ser på sin egen kultur och hur de inte ser sig själva speglade i den norska kulturen. Det var verkligen intressant för mig att läsa. Den togs emot mycket väl när den publicerades i Norge och ger en så bra inblick i miljöer som annars kan kännas dolda.

 

Witch Hunt finns tillgänglig på Walter Presents via All 4 från den 12 november.

Klicka här för att se Q&A med Ingrid Bolsø Berdal och andra från serien inspelad för RTS i oktober.

Vill du få nyheter om artiklar om norsk konst och norska kulturevenemang i Storbritannien? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Se fler artiklar om film & TV från Norwegian Arts.

Toppfoto: Ingrid Bolsø Berdal i Witch Hunt (Foto: Walter Presents)