Denna presentation gör inte anspråk på att vara komplett eller kontinuerligt uppdaterad, utan ambitionen är att erbjuda en översikt över infektionssjukdomar av vikt för smittskyddsverksamheten.
Hivinfektion genereras av humant immunbristvirus, vilket är en typ av retrovirus. Det utmärkande för retrovirus är att de lagras i värdens arvsmassa. En hivinfektion botas därför inte spontant, utan den individ som ådragit sig hiv bär på viruset under hela sin livstid. Hiv har låg smittsamhet, bortsett från de inledande veckorna efter att man har fått infektionen, samt vid obehandlad hiv som har eskalerat till aids, då smittsamheten är hög på grund av höga virusmängder.
Hiv återfinns i kroppsvätskor såsom blod, sperma, slidsekret och bröstmjölk, och kan förmedlas sexuellt via oskyddade vaginala, anala och orala sexuella kontakter, under förutsättning att den infekterade personen inte får behandling mot hiv. Andra sätt för smittoöverföring av hiv är via delade injektionsverktyg, blodtransfusion och transplantation av vävnader och organ. Inom Sverige undersöks donatorn för hivinfektion innan transplantation eller transfusion utförs. Smitta kan även spridas från en mor med hiv till barnet under graviditeten, vid födseln eller genom amning.
Hiv kan inte överleva under någon längre tid utanför människokroppen och viruset har heller inte förmågan att reproducera sig utanför kroppen. Hiv kan inte spridas genom att dela toalett, använda samma mugg eller via sociala kontakter såsom att skaka hand, ge någon en kram eller att kyssas. Inte heller sprids hiv via insekter, saliv, tårar eller svett.
Med utgångspunkt från aktuella forskningsresultat (2019) och den rådande kunskapsbilden görs bedömningen att personer som blivit diagnostiserade med hiv, och som uppfyller kriterierna för välinställd behandling, inte utgör någon risk för att överföra hivinfektionen till andra individer vid vaginala, anala och orala sexuella aktiviteter. Med välfungerande hivbehandling avses att virusnivån av hiv i blodet är omätbar vid upprepade tester, och att patienten konsekvent följer behandlingen.
Ett antal veckor efter smittotillfället får den som blivit smittad av hiv en primärinfektion som för vissa personer kan utlösa symptom. Dessa symptom är oftast måttliga och övergående med en period med feber, sår i halsen, svullna lymfkörtlar och ibland hudutslag. Vissa individer upplever inga symptom alls.
Från smittotillfället kan det ta åtskilliga år innan en person upplever sjukdomssymptom. Den kliniska bilden i det senare stadiet kan delvis vara kopplad till viruset som sådant, men framför allt till andra infektionssjukdomar som uppkommer på grund av att hiv invaderar och successivt bryter ner immunförsvaret. Vissa ovanliga tumörer, exempelvis Kaposis sarkom, kan också framträda. Totalt resulterar dessa komplikationer i det sjukdomstillstånd som benämns aids.
Det existerar idag effektiva läkemedel mot hiv, så kallad antiretroviral behandling (ART), som kombinerar flera antivirala läkemedel. Behandlingen minskar markant mängden av cirkulerande virus och effektivt förhindrar vidare sjukdomsutveckling om behandlingen inleds i tid. Individer med hiv och välfungerande hivbehandling lever ett lika långt liv som andra och medicinerna har minimal inverkan på det vardagliga livet. Dock finns det ingen behandling som kan eliminera hiv helt och hållet.
Hivinfektion är under uppsikt av Folkhälsomyndigheten. Sjukdomen anmäls enligt smittskyddslagen från behandlande läkare och diagnostiserande laboratorium.
Hivinfektion - statistik över sjukdomsfall
Provtagning för hiv är kostnadsfri enligt smittskyddslagen och individen har rätt att testa sig anonymt. Diagnos bekräftas genom att antikroppar och/eller antigener, som är unika för hiv, identifieras i patientens blod. Det är även möjligt att identifiera virusets arvsmassa med molekylärbiologiska metoder. Sjukdomen kan diagnosticeras på landets kliniska mikrobiologiska laboratorier. Mikrobiologiska laboratoriedata (till exempel HIV-RNA, resistensdata, virussekvenser), kliniska data samt behandlingsdata samlas in av InfCareHiv. InfCareHiv är ett kvalitetsregister som inkluderar individer som lever med hiv i Sverige.
InfCareHIV (infcarehiv.se)
Det mest effektiva sättet att skydda sig mot hiv är att ha säker sex och att undvika att dela injektionsverktyg. Kondom ger ett bra skydd mot hiv och andra sexuellt överförbara åkommor, under förutsättning att den är intakt och används under hela den sexuella akten. I dagsläget finns det inget vaccin mot hiv.
Inom hälso- och sjukvården ska all vård och provtagning utgå från allmänna rutiner för att förebygga blodsmitta, exempelvis användning av handskar vid kontakt med blod.
Med en korrekt inställd antiviral medicinering mot hiv minskar virusmängden i blodet och andra kroppsvätskor så pass att den inte kan uppmätas i rutintester. Det föreligger ingen risk för smittoöverföring av hiv vid vaginala och anala sexuella handlingar vid korrekt inställd behandling, inte ens när kondom utesluts. Eftersom kondom ger skydd mot andra sexuellt överförbara sjukdomar finns det fortfarande skäl att förorda användning av kondom.
Samtliga gravida kvinnor ska erbjudas hivtest, vilket möjliggör att hivbehandling kan initieras om hiv påvisas. På så sätt minskar risken avsevärt för att barnet ska smittas under graviditeten eller vid födseln.
Pre-Expositionsprofylax (PrEP) är en förebyggande behandling, som kan erbjudas individer där läkaren och patienten i samförstånd bedömer att det föreligger en markant förhöjd risk för hivinfektion. I början av 2023 har Referensgruppen för Antiviral terapi (RAV) uppdaterat sina riktlinjer gällande PrEP mot hiv. I riktlinjerna rekommenderas PrEP i första hand till män som har sex med män (MSM) och transpersoner som har en betydande risk för hivinfektion, men det kan övervägas till andra personer där risken för hivinfektion anses vara ansenlig.
Vid nyligen inträffad exposition för hiv finns det möjlighet att initiera förebyggande behandling, benämnd postexpositionsprofylax (PEP), för att förhindra att infektionen får fäste. Behandlingen ska optimalt sett sättas in inom 36 timmar efter expositionen för att kunna ge en skyddande effekt.
Hivinfektion kategoriseras enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Förekommande fall anmäls utan fullständig identitet till smittskyddsläkaren i den aktuella regionen samt till Folkhälsomyndigheten. Hivinfektion klassas som en smittspårningspliktig sjukdom. En person som har testat sig anonymt är därmed förpliktigad att uppge sin identitet vid ett hivpositivt provsvar. En person som bär på hiv är skyldig att följa de förhållningsregler som den behandlande läkaren förmedlar med stöd av smittskyddslagen, detta för att förhindra vidare smittspridning.
Mer information om anmälningspliktiga sjukdomar
För patientinformation och förhållningsregler hänvisar vi till Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad:
Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad (slf.se)
- De individer som lider av njursjukdom, hjärt-kärlsjukdom, demens eller andra kroniska livsstilssjukdomar är biologiskt äldre än sin kronologiska ålder, konstaterar Peter Stenvinkel, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
I dagsläget är det möjligt att bromsa en accelererande åldrandeprocess - och det kan rädda liv när man lyckas med detta. Ett konkret exempel på detta är minskade risker inom intensivvården. Vid intensivvård är biologisk ålder en bättre indikator på hur det kommer att gå än kronologisk ålder, förklarar Peter Stenvinkel.
- Mitt mål är att vi inom sjukvården ska bli bättre på att upptäcka de personer som befinner sig i ett snabbspår av biologiskt åldrande. Då skulle vi kunna förse dem med adekvata råd om livsstil och mediciner som kan sakta ner processen, säger han.
Även om man kan leva i många år till med sin kroniska sjukdom är det en utmaning för den som är drabbad, förklarar han.
- En del individer kan kanske leva till 75 års ålder, men biologiskt är de äldre vilket påverkar deras livskvalitet. Dessa patienter medför också höga kostnader för samhället. Det är därför vi behöver undersöka hur vi kan förlänga den friska tiden för dessa personer, säger han.
Så, vad kan vi göra för att minska hastigheten på nedbrytningsprocessen? Det är inte möjligt att förändra sin ålder genom att anamma en ungdomlig klädstil eller att köpa sig tillbaka sin ungdom genom anti-rynkbehandling. Föryngring tycks inte kunna ske via utsidan - insidan är det enda som spelar roll.
Det mest effektiva rådet som forskarna kan ge i dagsläget för att bromsa åldrandet är att följa traditionella råd om livsstil.
Vi vet numera att motion stressar kroppen på ett gynnsamt sätt.
- Fysisk aktivitet och en hälsosam vikt påverkar den biologiska åldern på djupet, säger Sara Hägg.
Vad vi konsumerar och hur stora portioner vi äter har också en inverkan. Mycket tyder på att en växtbaserad diet kan skydda mot förtida åldrande, medan rött kött kan öka takten, särskilt ultraprocessad mat, menar Peter Stenvinkel.
Ett gammalt knep för att sakta ner sin biologiska åldrandeprocess är att minska sitt kaloriintag.
- Att inta mindre portioner och hålla vikten stabil över tid är positivt för den metabola hälsan, konstaterar Sara Hägg.
Att få en diagnos och korrekt behandling verkar också kunna ge en skjuts i rätt riktning. Sara Hägg och hennes kollegor har sett att den biologiska åldrandeprocessen accelererar innan diagnosen typ 2-diabetes fastställs. Men när man lyckas stabilisera blodsockernivåerna kan det biologiska åldrandet saktas ner.
Läkemedelsbehandling vid högt blodtryck har samma positiva inverkan.
- Om man behandlas med kalciumblockerare minskar det biologiska åldersmåttet med ett till två år, säger hon.
Hur gamla vi känner oss, vår psykologiska ålder, tycks ofta spegla vår biologiska ålder. Forskning visar att självskattad hälsa, på en skala från ett till tio, är ett bra mått på livslängd, åtminstone på gruppnivå. På individnivå kan detta dock variera stort.
Men för att slå fast hur gamla vi egentligen är på insidan räcker det inte att bara känna efter. Forskarna använder istället olika verktyg för detta ändamål. Att våra organ oftast åldras i olika takt komplicerar situationen. Brösten är ofta äldre än resten av kroppen hos medelålders kvinnor, vilket kan vara en förklaring till varför bröstcancer är så vanligt.
Om man vill erhålla ett biologiskt åldersmått som representerar kroppen som helhet kan man väga samman olika etablerade kliniska biomarkörer, såsom blodsocker, blodfetter, blodtryck, lungfunktion samt BMI. Det var vad Sara Hägg gjorde i en nyligen genomförd studie. Resultatet visade att en högre biologisk ålder än kronologisk ålder ökar risken för stroke och demens. En 60-åring med en biologisk ålder på 65 år löper till exempel 40 procent högre risk för stroke och 20 procent högre risk för demens än en 60-åring som även biologiskt är 60 år. I studien, som inkluderade 325 000 individer, tog forskarna även hänsyn till andra riskfaktorer som ärftlighet, levnadsvanor och socioekonomi.
- Vi har även genomfört tidigare studier och då observerade vi kopplingar mellan snabbare biologiskt åldrande och sjukdomar som ALS samt diverse cancersjukdomar, förtydligar Sara Hägg.
Ett annat sätt att bestämma biologisk ålder är att analysera de så kallade epigenetiska klockorna. Då tar man blodprov och studerar hur DNA regleras - det vill säga slås på eller av - över tid.
När Peter Stenvinkel och hans forskarkollegor i Glasgow jämförde åldrandeprocessen hos patienter med kronisk njursjukdom med friska personer använde de sig just av epigenetiska klockor. På så sätt kunde de konstatera att individer med kronisk njursvikt som behöver dialys åldras snabbare än friska.
- De njursjuka var ungefär fem år äldre biologiskt och hade ett snabbare åldrande av kärlen, säger han.
Med en ny njure stoppades dock den negativa spiralen.
- Vi noterade att åldrandeprocessen bromsades upp hos de patienter som genomgick en transplantation, berättar han.
I anslutning till studien utvecklade forskargruppen också ett nytt och mer precist kliniskt test för att mäta epigenetisk ålder i både frisk och sjuk vävnad.
Telomerlängd utgör ytterligare en biomarkör för biologisk ålder. Telomererna befinner sig längst ut på våra kromosomer och skyddar viktigt DNA-material. Varje gång cellerna delar sig - vilket de kommer att göra kontinuerligt under livet - förkortas telomererna. Kopplingen mellan telomerlängd och biologisk ålder är tydlig på gruppnivå. På individnivå kan en kort telomerlängd indikera att man har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
När telomererna är helt förbrukade kan cellen inte längre dela sig. Den är varken död eller levande, utan befinner sig i ett tillstånd mittemellan, i ett slags zombiestadium. Det pågår forskning runt om i världen som fokuserar på att döda dessa zombieceller - i tron att det kan vara nyckeln till ett längre liv.
Zombieceller, eller senescenta celler, utsöndrar inflammationsmarkörer som intensifierar sjukdomsprocesser i kroppen. Ju fler zombieceller, desto fler rynkor - men också ökade risker för exempelvis benskörhet, hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom och cancer.
Idag finns det företag som erbjuder tester till privatpersoner som vill veta sin biologiska ålder. Hur bör man tolka ett sådant resultat?
- Måtten är inte tillräckligt tillförlitliga, och flera tester kan ge varierande resultat. Men om man betraktar testet som ett komplement till en sedvanlig hälsoundersökning, där riskmarkörer analyseras, kan man få en allmän överblick över hälsan - vilket kan ge en fingervisning om risken för ett flertal sjukdomar, säger Sara Hägg.
För att bromsa åldrandet gäller det sedan att implementera livsstilsförändringar.
Ibland inträffar oförutsedda händelser som ligger utanför vår kontroll. Både yttre och inre stressfaktorer har en negativ inverkan. Psykisk ohälsa, såsom depression, kan påskynda åldrandet. Exakt varför är oklart, men amerikanska forskare har konstaterat att längre eller fler episoder av psykisk ohälsa sliter mer än få och korta.
Även naturkatastrofer kan påskynda processen. En studie har visat att markattor, en typ av apa, som upplevde en orkan åldrades ungefär två år biologiskt.
- Det skulle motsvara att en människa kan åldras sju, åtta år av den stress som en orkan genererar, förklarar Peter Stenvinkel.
Men, även om man har upplevt en påfrestande händelse är det inte kört, takten saktar ner igen när allt har lugnat ner sig.
- Om man visualiserar biologiskt åldrande som sanden i ett timglas rinner sanden snabbare vid stress, men när pressen och stressen avtar rinner den långsammare igen. Det är en dynamisk process som kan förändras - och förbättras, förklarar han.
Anna hade gett upp hoppet om att hitta den rätta. Efter flera misslyckade dejter via olika onlineplattformar var hon trött på ytan och det ytliga. En kväll, när hon surfade på en nischad dejtingsida för bokälskare, stötte hon på Eriks profil. Hans presentation var intelligent och humoristisk, en ovanlig kombination som genast fångade hennes intresse.
De började skriva till varandra och insåg snabbt att de delade en passion för litteratur och djupa samtal. Efter ett par veckor bestämde de sig för att träffas på ett litet kafé i Gamla stan. Anna var nervös, men så fort hon såg Erik försvann all oro. Han var precis som hon hade föreställt sig - smart, varm och genuin. Deras första dejt varade i timmar, och de pratade om allt från sina favoritförfattare till sina drömmar och rädslor.
Under de kommande månaderna växte deras vänskap och kärlek djupare. En regnig kväll, när de promenerade hand i hand längs Norr Mälarstrand, stannade Erik plötsligt och vände sig mot Anna. Han tittade henne djupt i ögonen och sa de magiska orden: "Jag älskar dig." Anna svarade med ett tårfyllt leende: "Jag älskar dig också." I det ögonblicket visste de båda att de hade hittat något speciellt, något som skulle vara för evigt.
Idag, flera år senare, är Anna och Erik fortfarande lyckligt tillsammans. De delar inte bara sin kärlek till böcker utan också en djup respekt och förståelse för varandra. Deras historia är ett bevis på att kärlek kan hittas på de mest oväntade platser, och att det viktigaste är att vara sig själv och våga öppna sitt hjärta för någon som delar ens värderingar och passioner.