Kontaktförmedling sex i landskrona

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Enligt beslut den 4 maj 1995, bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Carl Tham, att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå åtgärder för att främja användningen av distansmetoder i utbildningen.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades verkställande direktören Lars Engqvist den 8 maj 1995 som särskild utredare. En vecka senare förordnades departementsrådet Lars Göransson och departementssekreteraren Agneta Charpentier som sekreterare. Departementssekreteraren Astrid Utterström har varit sekreterare i utredningen från den 16 september 1996 till den 1 juni 1998. Rauni Westin har varit assistent åt utredningen och ansvarig för produktionen av heloriginal.

I slutet av juni 1995 förordnades Nils-Olof Christoffersson, Margareta Gisselberg, Gunnar Hedborg, Carl Holmberg, Signild Håkansson, Kent Johansson, Kari Marklund, Ingela Nyman, Jan Oldin och Ing- Marie Olofsdotter-Nilsson att som experter bistå utredningen.

Utredaren antog namnet Distansutbildningskommittén (DUKOM). Lars Engqvist entledigades från uppdraget från den 1 april 1998 och

Lars Göransson förordnades från samma dag som särskild utredare med uppdrag att avsluta arbetet i utredningen

Utredarens förslag skall enligt direktiven bl.a. bygga på erfarenheter från utvecklingsprojekt som skulle bedrivas under utredningsarbetets gång. På DUKOMs förslag beslöt regeringen om bidrag till 100 projekt som bedrevs under läsåret 1996/97 och avrapporterades till kommittén i oktober 1997. Mikael Andersson, Margareta Gisselberg och Thomas Nordling var under 1996 och 1997 anställda som experter för att följa och ge råd åt projekten. Från 1 juli 1997 till 30 april 1998 var Eva Åström anställd som expert för att sammanfatta och analysera projektens utvärderingsrapporter. Carl Holmberg var anställd som expert under drygt ett år från början av 1996 för att bl.a. göra en forskningsöversikt om distansutbildning.

Arbetet i DUKOM har delvis bedrivits i form av seminarier där expertgruppens medlemmar och de anställda experterna diskuterat erfarenheter av projekten, forskningsresultat m.m. med utredaren och sek-

2 SOU 1998:57

retariatet. De har också deltagit i diskussioner om innehållet i kommitténs betänkanden.

Kommittén har tidigare överlämnat två delbetänkanden: TV och utbildning (SOU 1995:120) och Utbildningskanalen (SOU 1997:148).

bildning av Nils-Olof Christoffersson. Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i juni 1998

Lars Göransson

Agneta Charpentier

Innehållsförteckning

2.4.5Distansutbildningens förankring på universitet och

2.4.7Distansutbildningens organisation på två högskolor och

2.8.7NITUS - nätverksgruppen för IT-baserad utbildning via

3.1.6'Flerformiga organisationer' (Dual Mode) för utveckling av

Sammanfattning

DUKOMs huvudsakliga uppgift har varit att föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet av de möjligheter till distansutbildning som den moderna informationstekniken (IT) erbjuder.

Den mest lämpliga strategin för att främja distansutbildning med IT är enligt kommitténs mening att skapa gynnsamma förutsättningar för utveckling av pedagogik, metodik och organisation samt för forskning. Fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete inom området måste grunda sig på erfarenheter från distansutbildningens praktik, och därför är det väsentligt att distansutbildningen får större omfattning än den har idag, både som allmän företeelse och som resultat av riktade insatser.

DUKOMs förslag avser sammantagna just en strategi och handlar om nya strukturer och förändrade regelsystem som bättre kan stödja en utveckling av distansutbildningen. Ambitionen har inte varit att lämna detaljförslag om hur distansutbildning med IT bäst bör bedrivas. Däremot redovisar DUKOM erfarenheter både från det hundratal projekt som har bedrivits i anslutning till utredningsarbetet och från annan svensk och internationell distansutbildning. Dessa erfarenheter bör vara av stort värde för distansutbildare.

Inte heller finns några med belopp angivna förslag om statsbidrag till olika nya verksamheter med distansutbildning.

Ett förändrat samhälle, det livslånga lärandet och flexibel utbildning

Inledningsvis diskuterar DUKOM innebörden i de pågående samhällsförändringarna. Det är tydligt att både samhällets och medborgarnas behov av teoretiska kunskaper ökar. Framtidens samhälle kommer att präglas av det livslånga lärandet. Att enbart förstärka och förbättra ungdomsutbildningen är inte en god strategi att söka möta de framtida kompetensbehoven. En sådan strategi hör hemma i ett statiskt samhälle, inte i ett föränderligt och dynamiskt framtida samhälle.

Framtidsbedömarna förefaller vara tämligen överens om att den totala andelen förvärvsarbete kommer att minska under livstiden. Under förutsättning av att ökningen av fritid blir jämnt fördelad på medborgarna är det rimligt att räkna med att de kommer att använda en del av den för utbildning. Utbildning i anslutning till arbetet kommer troligen

också att bli vanlig. I båda fallen kommer distansmetoder att vara attraktiva.

DUKOM understryker att det inte finns någon motsättning mellan ungdomsutbildningen och det livslånga lärandet. Tvärtom är en god utbildning i ungdomen en förutsättning för det livslånga lärandet. Den utgör grunden, och det är viktigt att den förbereder för det livslånga lärandet.

Traditionell utbildning bedrivs med studerande och lärare samtidigt närvarande i skolor och högskolor. DUKOM använder för detta beteckningen närutbildning som motsats till distansutbildning.

Närutbildning på heltid under långa perioder kan inte bli den dominerande studieformen i det livslånga lärandet. Utbildning bör bli en naturlig del av vardagen, på fritiden i hemmen och på arbetsplatserna. Därmed kommer distansutbildningens betydelse att växa, och IT medför att det kan bli väsentligt lättare att studera på distans än det varit tidigare.

Vuxna medborgarna måste själva i stor utsträckning ta ansvar för sin kompetensutveckling, men utbildning måste också vara tillgänglig i många olika former för att passa individuella förutsättningar och önskemål. DUKOMs vision är den flexibla utbildningen som innebär just att utbildningsanordnarna skall anpassa sig till medborgarnas behov och önskemål. Och i den flexibla utbildningen har möjligheten att studera på distans med utnyttjande av IT stor betydelse.

Men ett närmande bör ske - och pågår enligt DUKOMs uppfattning

- mellan närutbildning och distansutbildning. Bl.a. används i stor utsträckning samma läromedel i de båda utbildningsformerna, och IT är snabbt på väg in i all utbildning. Detta underlättar vägen mot den flexibla utbildningen.

DUKOM har identifierat nio problemområden då det gäller utvecklingen mot en ökad distansutbildning med hjälp av IT:

·Tekniken

·Den tekniska användarkompetensen

·Distanspedagogiken

·Distanspedagogerna

·Läromedlen

·Handledningsresurserna

·Resurstilldelningen

·Utbildningsadministrationen.

·Studievägledningen

DUKOMs förslag berör samtliga dessa områden.

Nuläget, pågående förändringar

I kapitel 2 tecknar DUKOM bakgrunden till sina förslag.

Avsnitt 2.1 innehåller en beskrivning av utvecklingstendenserna inom distansutbildningen. Avsnittet bygger på Carl Holmbergs bidrag På distans - Utbildning, undervisning och lärande till delbetänkandet SOU 1998:83. I ett följande avsnitt beskrivs IT med särskild uppmärksamhet riktad på dess möjligheter i utbildningssammanhang.

Inom ramen för DUKOMs arbete har försöksverksamhet med IT i distansutbildning bedrivits i ett hundratal projekt. Högskolor, folkbildningen, komvux samt några myndigheter och företag har medverkat. En sammanfattande beskrivning av försöksverksamheten finns i avsnitt 2. 3, som också närmare beskriver några av projekten med utgångspunkt i de rapporter som lämnats av de projektansvariga. Den som på ett mera ingående sätt vill ta del av projekten hänvisas till DUKOMs hemsida som kan nås via www-adressen http://www.dukom.gov.se. I DUKOMs delbetänkande Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd

(SOU 1998:57) finns en sammanfattande analys av projektens slutrapporter.

I tre följande avsnitt ges kortfattade beskrivningar av utvecklingen av distansutbildningen högskolan och de olika konsortierna för distansutbildning (2.4), Statens Skolor för Vuxna - SSV (2.6) och folkbildningen (2.7).

Ett stort antal kommuner, i stor utsträckning av glesbygdskaraktär, har inrättat lärcentra. Det främsta syftet har i flertalet fall varit att underlätta för invånarna att delta i högskoleutbildning på distans. En beskrivning av verksamheten vid ett antal lärcentra finns i avsnitt 2.8.

Som stöd för IT-användningen i olika delar av det svenska utbildningssystemet har ett antal nätverk skapats - SUNET för högskolan och numera också för läns- och folkbiblioteken, Skoldatanätet för det allmänna skolväsendet och Folkbildningsnätet för folkhögskolorna och studieförbunden. ASKen är högskolans gemensamma system för studieinformation. KNUT vid Lunds universitet har tillkommit med stöd av KK-stiftelsen och är mötesplats för alla som är intresserade av lärande med IT. De beskrivs kortfattat i avsnitt 2.9.

Under våren 1998 har ett antal viktiga beslut fattats om IT-utvecklingen inom utbildningen. I avsnitt 2.10 finns en översiktlig redovisning.

I avsnitt 2.11 beskrivs kortfattat den intressanta distansutbildning med IT-stöd som finns i våra grannländer Norge och Finland. Vidare finns där en beskrivning av det nya brittiska projektet University for In- dustry.

Slutligen lämnas i avsnitt 2.12 en mycket kort beskrivning av det internationella samarbetet i Norden, EU och OECD på distansutbildningens område

Överväganden och förslag

DUKOMs förslag återfinns i kapitel 3.

I det inledandes avsnittet 3.1 tar kommittén upp ett antal mera övergripande frågor och anger vissa avgränsningar vad avser förslagen.

Distansutbildning kräver motivation, mognad och självdisciplin, och därför ser DUKOM den som lämplig framför allt för vuxna . Det finns emellertid inget skäl att hindra ungdomar från att studera på distans.

DUKOM framhåller upprepade gånger det informella lärandets betydelse för kompetensutvecklingen hos individen och i samhället. Med informellt lärande avses rena självstudier och allt lärande som äger rum i situationer som inte särskilt organiserats för utbildningsändamål.

Massmedierna t.ex. är av stor betydelse för det informella lärandet liksom föreningslivet och samhällsdebatten. DUKOMs förslag däremot handlar om organiserad utbildning, dvs. om kurser. I en kurs måste utbildningsanordnaren ta ansvar för kursens innehåll och utformning och för att de studerande får det stöd de behöver. I en kurs är interaktivitet mellan lärare och studerande nödvändig . Samtidigt är det viktigt både med tanke på lärarkostnaderna och på de studerande behov av frihet i studierna att behovet av undervisning och handledning begränsas. Detta ställer stora krav på planeringen av en kurs, såväl vad avser läromedel och IT-användning som pedagogik och organisation.

DUKOM lämnar inga förslag om vilka distanspedagogiska metoder som bör användas utan anser att detta är ett område för den pedagogiska professionen att utveckla. Därvid bör bl.a. de erfarenheter som redovisas i DUKOMs delbetänkanden vara av värde

Inte heller i fråga om ITs utveckling lämnar DUKOM några förslag. Den snabba utveckling som äger rum inom området är internationell med sin tyngdpukt i USA.

Avslutningsvis i detta inledande avsnitt rekommenderar DUKOM att distansutbildning och närutbildning bedrivs inom samma organisationer. Internationellt används för detta benämningen 'Dual Mode', vilket har översatts till flerformsorganisationer på svenska. Varken i

Sverige eller utomlands har flerformsorganisationerna visat sig helt lyckade eftersom distansutbildningen inom sådana har haft det svårt i konkurrensen med närutbildningen, vilken har uppfattats som huvuduppgiften. Huvudmotivet för DUKOMs förslag är visionen om den flexibla utbildningen, som innefattar både distansutbildning och närutbildning. Den flexibla utbildningen - som är vad som behövs i det livslånga lärandets samhälle - bör rimligen utvecklas bäst i flerformsorganisationer.

I avsnitt 3.2 pekar kommittén på ett antal krav som är särskilt betydelsefulla för en god distansutbildning, nämligen

-väl genomtänkt planering av kursen, i vilken redan på förberedelsestadiet expertis av flera olika slag måste medverka - att planera en distanskurs är inte något enmansarbete;

-en kursplanering som måste göras mycket tydlig för de studerande och som ger begränsat utrymme för improvisationer från utbildningsanordnarens sida - planeringen skall däremot syfta till att den studerande skall få stor frihet i uppläggningen av sina studier;

- pedagogik, läromedel och IT-användning som bör vara planerade så att den studerande i största möjlighet kan bedriva sina studier utan undervisning och ytterligare handledning - men när handledning behövs måste den kunna erbjudas utan stora dröjsmål;

-planeringen och genomförandet av grupparbete för de studerande - grupparbete är genomförbart trots att de studerande befinner sig på distans från varandra;

-teknisk support för studerande och lärare.

Komvux, folkhögskolor, och i varje fall de mindre högskolorna kan inte erbjuda alla kurser som förekommer inom respektive område. Därför bör åtgärder vidtas för att göra det möjligt att kombinera närutbildning med distansutbildning så att en studerande kan få den önskade utbildningen utan att behöva byta skola.

Distanspedagogiken har ett antal drag gemensamma oavsett studienivå och utbildningsanordnare. Därför bör utvecklandet av distanspedagogiska metoder i stor utsträckning kunna ske gemensamt och nationellt. Överhuvudtaget bör samarbetsformer utvecklas för att använda de begränsade resurserna bäst. Inom högskolorna bör gemensamma distansutbildningsavdelningar byggas upp för att kunna erbjuda IT-stöd och distanspedagogisk expertis, mellan högskolorna bör samarbetet i konsortier fortsätta för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning.

SSVs roll bör utvidgas så att de även blir utvecklingscentra för komvux, vilka i sin tur förutsätts samarbeta om distanskurser.

Avslutningsvis tas i avsnittet upp frågan om behovet av system för bedömning av kompetens . Bakgrunden är att förekomsten av olika betyg från och intyg om genomgången utbildning blir allt mera svåröverskådligt. DUKOM föreslår att man från svensk sida närmare studerar vad som händer i Norge med ett förslag 'realkompetanse' som presenterades för ca ett år sedan.

De krav som bör tillgodoses av utbildningsanordnarna gäller också för lärarna. I avsnitt 3.3 behandlas dessa frågor. Bl.a. påpekas, att lärarens roll inom distansutbildning är annorlunda än i närutbildning. Det krävs av henne specialkunskaper i distanspedagogik. DUKOM föreslår därför att kurser i distanspedagogik skall ingå i all lärarutbildning och att sådana kurser skall erbjudas som fortbildning till verksamma lärare. I avsnitt 3.4 behandlas frågor om distansutbildningens ekonomi. Frågorna får en utförligare behandling i DUKOMs delbetänkande SOU 1998:83 under titeln Kostnadseffektiv distansutbildning. Där finns ock-

så ett förslag till principer för hur kostnader för distansutbildning skall beräknas.

Kommittén utgår ifrån att den totala volymen utbildning kommer att öka i framtiden genom behovet av livslångt lärande. Tillskottet av personer i utbildning består då i huvudsak av vuxna med mycket varierande utbildningsbehov. I stor utsträckning handlar det för dem om att bredda sin yrkesmässiga kompetens. Vad som i det perspektivet bör bedömas är om sådan utbildning blir mest kostnadseffektiv som närutbildning eller som distansutbildning. Något entydigt svar kan inte ges på den frågan: det beror på hur man organiserar respektive utbildning, vad den innehåller och vilka som studerar. Men eftersom distansutbildning bedrivs huvudsakligen i hemmen eller i arbetet minskar kostnaderna för lokaler och utrustning. Och eftersom studierna äger rum vid tidpunkter som den studerande väljer med hänsyn till sina förhållanden, t.ex. sina arbetstider, minskar behovet av studiebidrag och studielån. Om alla olika utgiftsslag läggs samman bör det vara möjligt att bedriva distansutbildning avsevärt mycket billigare än närutbildning.

Det resursfördelningssystem som finns inom högskolan missgynnar i praktiken en tillväxt av distansutbildning. DUKOM bedömer att ändringar i systemet skulle leda till oöverskådliga komplikationer och avråder från att nu ändra i det. Kommittén föreslår i stället att särskilda resurser avsätts för en utbyggnad av distansutbildningen inom högskolan.

Många vägar bör prövas för en utveckling av distansutbildningen i Sverige, och DUKOM har valt att vara sparsam med förslag om vilka områden som bör prioriteras under uppbyggnadsskedet. Tre målgrup-

SOU 1998:84 Sammanfattning 13

per vill kommittén emellertid framhålla som viktiga. Personer med funktionshinder utgör en sådan grupp eftersom de ofta har särskilda svårigheter att delta i traditionell utbildning. En annan grupp som bör prioriteras är av självklara skäl glesbygdsboende. En tredje grupp utgörs av dem som är i behov av kompetensutveckling i yrket, bland dem småföretagare . Personer i dessa grupper har ofta svårt att göra sig fria från sina arbeten för att bedriva studier. Att prioritera vissa ämnen framför andra är vanskligt, men nära till hands ligger att ge en särställning åt distanskurser om IT i utbildningen, kurser som främst kan användas för fortbildning av lärare. De riktade insatserna i ett inlednings-

studerande (avsnitt 3.6). Kommittén räknar emellertid med att behovet av studiestöd kommer att vara begränsat.

De lärcentra som bildats i ett stort antal kommuner fyller en viktig roll och därför föreslås att kommunerna fortsätter utbyggnaden av dem (avsnitt 3.7).

DUKOM föreslår att det kommunala skolväsendet ges rätt att kopplas till SUNET på samma villkor som folkbiblioteken (avsnitt 3.9).

Riksdagen har under våren beslutat att ett utvecklingscentrum för distansutbildning skall skapas i Härnösand under ledning