Par som knyter an digitalt har en högre sannolikhet att vara interetniska jämfört med par som möts i fysiska sammanhang, enligt en sociologisk undersökning från 2019 utförd av University of New Mexico. Detta är i sig ett hoppingivande tecken, särskilt med tanke på att digitala mötesplatser numera utgör den mest frekventa metoden för par (åtminstone heterosexuella sådana) att finna varandra.
"Onlinedejting har transformerat sättet människor träffar sina livspartners, inte bara i Amerika utan även på många platser globalt", skrev studiens huvudförfattare, docent i sociologi Reuben Thomas. "Vi kan konstatera att det finns underlag som indikerar att onlinedejting leder till fler interetniska äktenskap, och att denna förändring fortgår kontinuerligt."
Det är dock viktigt att särskilja korrelation från kausalitet. Har en ökad användning av onlinedejting direkt resulterat i en uppgång av interetniska parbildningar? Hittills är svaret ja, till viss del, enligt den aktuella studien.
"Uppskattningar på befolkningsnivå antyder att endast en mindre del av de senaste förändringarna i pardiversiteten kan direkt tillskrivas par som möts via nätet, men potentialen för ytterligare internetinducerad förändring existerar om detta fortsätter att expandera som den dominerande källan till romantik", framhöll Thomas i sin text.
Undersökningen bekräftar det huvudsakliga fyndet i en artikel från 2017 av Josué Ortega vid University of Essex i Storbritannien och Philipp Hergovich vid University of Vienna i Österrike. Den artikeln indikerade också att onlinedejting borde bidra till en ökning av antalet interetniska relationer.
Och det verkar sannerligen inte som att aktörer som Tinder, Bumble, OkCupid eller Match.com är på väg någonstans inom den närmsta framtiden. Utöver detta lanserade Facebook nyligen sin egen dejtingtjänst till sina imponerande 2,45 miljarder aktiva användare.
Användare av digital dejting uttrycker en öppenhet för interetniska förbindelser. En undersökning från Tinder 2018 intervjuade 4 244 individer (inte enbart Tinder-användare) i åldersgruppen 24 till 25 år boende i USA, Storbritannien, Australien och Frankrike. Så många som 63% uppgav att de känt sig mer trygga med att dejta personer från annorlunda raser eller etniska bakgrunder när de använde onlinedejting.
Och 66% hävdade att onlinedejtingtjänster har underlättat möjligheten att träffa potentiella partners med en annan ras eller etnisk tillhörighet. Vad gäller specifikt Tinder-användare, uppger 79% att de varit på en träff med någon av en annan ras, jämfört med 62% av dem som inte använder Tinder.
Det är emellertid viktigt att anmärka att studien primärt fokuserade på människors inställningar till interetnisk dejting och deras egna bedömningar av sitt beteende - snarare än deras faktiska agerande.
Medan människor uppvisar positiva attityder till interetnisk dejting, finns det viss forskning som pekar på att verkligheten gällande hur onlinedejtare faktiskt agerar kanske inte är lika gynnsam.
Data från OkCupid, som beskrivs i ett blogginlägg från 2014, antyder att människors inställningar och beteende kring interetnisk dejting kan skilja sig drastiskt åt.
OkCupid upptäckte att bland sina användare minskade andelen individer som angav att de starkt föredrog att dejta någon av sin egen ras från omkring 40% till ungefär 30% mellan åren 2008 och 2014.
Men som OkCupids grundare Christian Rudder skrev, under samma tidsperiod, "OkCupids användare är förvisso inte mer fördomsfria nu än de var förr. Om något har den rasliga partiskheten snarare intensifierats något."
Överväg följande: År 2009 bedömde asiatiska män på OkCupid svarta kvinnor som 16% mindre attraktiva än den genomsnittliga kvinnan. År 2014 bedömde asiatiska män svarta kvinnor som 20% mindre attraktiva.
En NPR-artikel från 2018 belyste den rasdiskriminering många människor fortfarande möter vid onlinedejting. En svart kvinna i tjugoårsåldern berättade att hon träffade en vit man på Tinder, och när de var på dejt sade han: "Åh, så vi måste få fram 'hooden' ur dig, få fram 'gettot' ur dig!"
Det finns även forskning som påvisar att människor i högre grad tenderar att skicka meddelanden till och svara på andra personer av samma ras eller etnicitet, samma religion och samma utbildningsnivå.
Kommer onlinedejting verkligen att omforma kärlekens och äktenskapets landskap i USA? Det återstår att se, enligt Thomas.
"Förvänta er mer offentlig uppmärksamhet kring hur de mest populära webbplatserna och apparna fungerar, hur deras algoritmer och gränssnitt sorterar användare, samt vilka data de lagrar, delar och säljer", skriver Thomas för NBC News. "Och när insatserna för denna sociala förändring blir tydligare för alla, förvänta er att onlinedejting blir mer politiskt omstridd, även när den blir en mer självklar del av det sociala livet."
Särskilt under onlinedejtingens tidiga skede fick matchningsmekanismen en hel del kritik för att uppfattas som opersonlig och kylig. Människor var helt enkelt så vana vid att möta potentiella partners vid sociala evenemang eller genom vänner och familj att idén om att förvandla en virtuell främling till livslång kärlek verkade långsökt, för att uttrycka det milt. Det visar sig nu att onlinedejtingens inneboende objektivitet har en dramatisk inverkan på interetniska relationer och äktenskap. En datormodell, utvecklad av två forskare från University of Essex i Storbritannien och University of Vienna i Österrike, publicerad den 2 oktober 2017, visar att upprättandet av helt nya kontakter via onlinedejting leder människor till en snabbare social integration, eftersom de interagerar med personer de tidigare inte hade några band till. Denna data styrks av en betydande ökning av interetniska äktenskap under de senaste decennierna.
Modellen illustrerar att låga nivåer av interetniska äktenskap uppstår i scenarier där människor måste välja en partner med vilken en koppling redan är etablerad. När däremot de slumpmässiga länkarna från onlinedejting introduceras, skjuter interetnisk parbildning i höjden. "Vår modell förutspår nästan fullständig rasintegration vid onlinedejtingens framväxt, även om antalet partners som individer möter genom nybildade band är litet", skrev medförfattarna Josue Ortega och Philipp Hergovich i artikeln.
Författarna noterar dock att andra faktorer också har bidragit till en ökning av interetniska äktenskap, men de data som stöder onlinedejtingens inflytande är övertygande. Efter att de första dejtingsajterna lanserades 1995 ökade interetniska äktenskap omedelbart. Uppgången blev ännu tydligare 2004 då onlinedejting verkligen vann mark i popularitet. Under det första årtiondet av 2000-talet hoppade nya interetniska äktenskap från 10,68 procent till 15,54 procent år 2009. Sedan, 2014, såg man ytterligare en stor förändring, denna gång till 17,24 procent, inte helt slumpmässigt efter att den oerhört populära dejtingappen Tinder lanserats.
Det var dock inte den enda upptäckten. Modellen granskade också styrkan i det genomsnittliga äktenskapet genom att beakta avståndet mellan partners innan de knöt an. De undersökte detta både före och efter att onlinedejting blivit en del av samhället. Faktum är att modellen förutspår att äktenskap som ingåtts efter att onlinedejting etablerats är starkare än deras digitalt underlägsna föregångare. Detta antyder att relationer som inleds online har en lägre sannolikhet att misslyckas än traditionella parbildningar.
"Vi introducerar en enkel teoretisk modell som försöker förklara den komplexa processen att välja vem man ska gifta sig med i onlinedejtingens era. Som alla modeller har även vår sina begränsningar", skriver de i studien. "Den kategoriserar varje individ med endast två egenskaper, den antar en mycket enkel struktur inom varje ras, och den ställer restriktioner på agenternas preferenser. Vidare misslyckas den med att fånga många av de komplexa aspekterna av romantik i sociala nätverk, såsom kärlek. Det finns flera sätt att berika och komplicera modellen med fler parametrar." Trots dessa begränsningar anser forskarna fortfarande att modellen är exceptionellt exakt. "Modellens enkelhet är dock dess främsta styrka. Med en grundläggande struktur kan den generera mycket starka förutsägelser."
Sarah hade nästan gett upp hoppet om att hitta någon på dejtingappar. Efter otaliga meningslösa swipningar och ytliga konversationer kände hon sig trött. Men så dök Elias profil upp på "Happily Ever After". Hans leende var smittande, och hans intressen - vandring i skärgården och oberoende musik - ekade med hennes egna. Deras första meddelanden handlade om deras favoritvandringsleder runt Stockholm och obskyra indieband, och det kändes genast lätt och äkta.
De bestämde sig för att träffas för en fika på ett mysigt kafé på Södermalm. Samtalet flöt utan ansträngning, från barndomsminnen till framtidsdrömmar. Elias hade en lugn, betryggande närvaro och ett skratt som fick Sarah att känna sig helt avslappnad. De första dejterna följdes av fler - långa promenader i Hagaparken, besök på små konstgallerier i Gamla stan och spontana middagar där de delade med sig av sina djupaste tankar och drömmar. De upptäckte en gemensam uppskattning för de enkla glädjeämnena i livet och de där djupa, meningsfulla konversationerna som sällan uppstår.
En ljum sommarkväll, medan solen sakta gick ner över Djurgårdsbrunnskanalen, satt de och hade picknick. Stämningen var magisk, fylld av fågelsång och doften av syren. Elias vände sig mot Sarah, hans blick intensiv och ärlig. Han berättade hur mycket hon betydde för honom, hur hon fyllt hans liv med en glädje han inte trodde var möjlig. Sarahs hjärta slog volter; hon visste att hon kände exakt samma sak. När hon med tårfyllda ögon viskade att hon älskade honom tillbaka, kändes det som om universum stannade till. Det var ett ögonblick av fullständig klarhet och tillhörighet, olikt något hon upplevt tidigare.
Månaderna övergick i år, och deras kärlekshistoria blommade ut. De flyttade till en gemytlig lägenhet i Vasastan, där varje dag var en ny möjlighet att dela livet. Deras band, som hade börjat med ett digitalt klick, hade förvandlats till en väv av delade äventyr, tysta kvällar och ett orubbligt stöd för varandra. De brukade ofta reflektera över hur en skärm hade fört dem samman och startat deras verkliga saga, och de hoppades att deras berättelse kunde inspirera andra att våga ta steget in i den digitala världen för att finna sin egen lycka.