Avläst 2 322 gånger, varav 2 gånger idag.
Sista kapitlet i sagan om Emma och hennes bröder. Har du inte hängt med från början så har du en lång och passionerad serie att se fram emot. Vi andra kommer inom kort att få veta hur allt slutar.
En läsare skrev och tackade för alla orgasmer hon fått, en annan skrev att hon aldrig tänkte nöja sig med något som inte gav karaktärerna lika mycket djup. Serien har jämförts med en tv-serie med mycket action och många karaktärer att lära känna. En hel del har skickat meddelanden och frågat varifrån jag får min inspiration.
Jag vet inte. Jag minns inte hur länge jag lekt med fantasin om två bröder och deras mellansyster. Jag har försökt att skriva något om det förut men det har aldrig funkat. Sedan kom pandemin och allt föll bara på plats. Någonstans vid avsnitt tre, som skrevs i december 2020, så kastades hela säsong två, och stora delar av säsong ett, ut genom fönstret. De två första avsnitten skrevs i maj, innan vi riktigt fattade hur länge allt skulle hålla på, och det märks.
Här kommer alltså det tjugofemte, och sista, avsnittet. Det är inte annat än att jag känner mig rätt sentimental.
Hoppas ni kommer att gilla det.
OBS! Innehåller sex mellan syskon.
&8211; &8211; &8211;
Emma och Alice satt på däck och stirrade ut över havet. Solens strålar speglade sig över de små krusningarna och en ljum vind blåste i deras ansikten. Emma tittade bort mot Alice och såg på medan hon långsamt tuggade i sig från den nyligen inköpta salladen. Under tågresan hade hon förbannat att hon inte ätit frukost, innan hon slumrat till.
Emma såg ner i sin egen salladsskål och tog upp lite på gaffeln. Hon hade vaknat vid nio och städat iordning stugan innan hon väckt de båda sovande tjejerna. Hon hade försäkrat Lola om att hon inte behövde ta omvägen över Fredrikshamn och strax efter lunch hade de, alla tre, lämnat stugan.
Hon såg hur Alice tog en klunk läsk och hörde sedan hur hon började vissla.
- Seriöst, frågade hon.
- Titanic?
- Vaddå? Vi är på en båt, svarade den rödhåriga tjejen.
- Sant, svarade Emma.
- Och?
- Titanic var också en båt, svarade Alice och försökte låta pedagogisk.
- Jo. Men den sjönk, svarade Emma henne.
- Men det var romantiskt, svarade Alice med ett leende.
- Speaking of, började Emma.
- Vad händer?
Alice ryckte på axlarna och såg ut att tänka.
- Jag vet inte. Vi snackade en hel del i natt. Vi ska ses igen. Men alltså …, hon tystnade.
- Vi vill typ satsa på det här. Se vad det kan bli. Är det konstigt?
Emma såg upp på sin bästa vän.
- Nej, svarade hon dröjande.
- Det är det väl inte. Det är ju knappast som att ni kan börja som typ kk:s och se vad som händer? Eller hur? sa hon och fortsatte.
- Ni bor i olika länder så om ni vill ses igen så är det väl rätt rimligt att bestämma vad ni vill.
- Precis, svarade Alice.
- Vi tänkte så också.
- Så när ses ni?
- Vet inte. Så fort gränsen är helt öppen eller något. Antar att jag får hälsa på henne i Köpenhamn. Jag bor ju fortfarande hemma.
Emma nickade.
De tystnade och försjunk återigen i sina egna tankar. Vattnet fortsatte att glida förbi nedanför relingen och Emma följde lojt skummet som bildades bakom den stora färjan. Hon bet sig i läppen och såg bort på Alice.
- Vad tänker du på? hörde Emma henne plötsligt fråga.
Hon tittade upp.
- Jag. Eller. Jag vet inte. Inget.
- Jo, sa Alice.
- Du brukar inte vara så här tyst. Inte ens om du är trött.
- Hela helgen var en aning oväntad bara, svarade Emma lugnt.
- No shit? svarade Alice.
- Jag planerade knappast att …
- Att? frågade Emma.
Alice tystnade och tog satts.
- Jag planerade knappast att falla för din kompis.
- Så du föll för henne?
- Är inte det rätt uppenbart? svarade den rödhåriga tjejen.
Emma fnissade till. Sedan tystnade hon igen.
- Du undrar över oss?
Emma andades ut genom nästan.
- Nä. Eller. Alltså …
- Det är lugnt. Om du är cool så är vi cool. Lola vet att vi är med varandra och hon fattar att jag inte vill bli monogam. Jag har sagt att hon såklart får ligga med andra också men jag är osäker på om hon vill.
- Ok, svarade Emma.
- Men om det inte funkar för henne då?
- Då tar vi det då. Då snackar vi om det.
Emma nickade.
- Du blir inte av med mig Emma, sa Alice och mötte hennes blick.
- Inte än på ett tag i alla fall.
Emma svarade med ett lätt skratt och kände hur hon pustade ut.
- Det är helt galet vad fort ni föll alltså, sa hon sedan.
- Jag vet, svarade Alice och sken upp i ett leende.
- Jag trodde att jag skulle försöka ligga på skoj och så bara. Wow!
Emma fnissade igen.
- Det var intressant att se.
- Hurdå?
- Från att du frågade om hon hade tjej och hur hon direkt frågade om du var kär i någon. Det var liksom så uppenbart att ni försökte få reda på om det var läge att bli intresserad.
Alice log och fnissade sedan till som svar.
- Var det så uppenbart?
- Ja, svarade Emma.
- Från ungefär fem minuter efter att ni träffades. Och speciellt när du sa att du kunde tänka dig att flytta in med henne.
- Det sa jag ju inte alls. Jag sa bara att jag hade kunnat göra samma sak om …
- Du ändrade dig till att säga det, avbröt Emma.
- Okej. Kanske. Än sen'? Är jag galen?
- Nej. Eller jo. Men man måste väl vara galen för att vara kär, eller något sånt', sa Emma.
- Och då är det väl inte jättekonstigt att du fantiserar om framtiden, fortsatte hon.
De båda tjejerna skrattade till.
- Gör du det? Fantiserar om framtiden?
- Nej, svarade Emma.
- Jag försöker att tänka så lite som möjligt på den faktiskt. Det som händer, det händer, eller något i den stilen.
- Mm, svarade Alice och nickade fundersamt.
- Du? sa hon sedan frågande.
- Är det ok om jag stannar kvar i Göteborg?
- Det är klart. Vadå då?
- Tror jag måste hjälpa Tilde, svarade hon och suckade.
- Se till att hon får träffa Freja och så.
Emma såg mot henne och knyckte på nacken.
- Rimligt ändå antar jag.
- Men fixar du att komma hem och så?
- Antar det. Någon får väl hämta mig i Vara. Det värsta som kan hända är att det är Hannes.
- Men är du ok med det? frågade Alice lite oroligt.
- Jodå. Tror det, svarade Emma.
- Vi har faktiskt kunnat prata lite sedan förra veckan.
- Alltså. Att du faktiskt slog till honom? sa Alice imponerat.
- Ja. Du kan ju inte säga att han inte förtjänade det.
- Verkligen! Han hade fan förtjänat lite mer stryk än så, sa Alice och skrattade till.
- Sant, svarade Emma.
- Men det är ok nu. Och kanske pappa kan komma och hämta mig trotts allt.
Planen hade annars varit att Emma skulle ha sovit hos Alice. Sista tåget från Göteborg gick vid tiotiden på kvällen och hade anslutning med ett tåg från Herrljunga som skulle vara framme i Vara strax efter elva. Det hade varit den mest praktiska lösningen. Även om Emmas föräldrar återigen jobbade dag, och därför kunde köra och hämta henne på kvällen, blev det ju ganska sent. Bättre då att stanna en natt hos Alice och sedan åka hem någon gång på tisdagen.
- Så, började Emma.
- Blir det någon sista natt med Tilde då?
Hon gjorde citationstecken med fingrarna när hon sa det.
- Inte ikväll i alla fall.
- Varför inte?
- För att de knappast släpper över henne klockan tio en måndagskväll. Hon måste ju vända tillbaka dygnet innan skolan börjar.
- Alltså, sa Emma och suckade.
- Det låter som att vi snackar om en elvaåring, inte någon som är snart arton.
- Jag vet, svarade Alice och drog ut på e:et.
- De är så störiga.
- Ja. Vi får fan se till att det håller mellan henne och Freja.
- Vi? Frågade Alice.
- Ja. svarade Emma.
- Säg till om det finns något jag kan hjälpa till med så försöker jag fixa det. Och om det inte håller så måste det i alla fall finnas en plan b.
Alice såg mot henne. Sedan log hon och nickade.
- Tack, sa hon sedan.
När det väl var dags att kliva av i Göteborg så drog de nervöst på sig sina ryggsäckar. Trotts att de varit tre personer om att sänka all alkohol så fanns det gott om ciderburkar kvar. De båda tonåringarna hade först tyckt att det nog var bäst att ge dem till Lola, eller i alla fall lämna dem i huset. Men i slutändan bestämde de sig ändå för att packa ner dem.
- Vi kan ju låtsas att det är Faxe, hade Emma sagt och skrattat när de gick mot järnvägsstationen.
Nu kändes det plötsligt inte alls lika roligt. För även om det var lagligt för dem att köpa viss alkohol i Danmark så var det definitivt inte lagligt för dem att ta in den i Sverige.
Det var dock ingen som brydde sig om deras ryggsäckar. På det stora hela så var det ingen som tog någon vidare notis om dem överhuvudtaget. De spatserade lugnt igenom Stenaterminalen och över bron till spårvagnshållplatsen. Tio minuters resa med Nian senare och de klev av på Drottningtorget.
De korsade övergångsstället och gick tillsammans in i stationsbyggnaden.
- Så. Eh, började Alice.
- Tack för en grym helg, sa hon sedan.
- Tack det samma, svarade Emma och log.
- Jag hade frågat om … Men ja. Har inte kollat med Annelie och pappa och …
- Det är lugnt, avbröt Emma henne.
- Jag tar tåget. Det är ingen fara.
- Okej, svarade Alice.
- Vi ses i skolan på fredag då? sa hon sedan.
- Det gör vi, svarade Emma.
De gav varandra en hastig, hård kram innan Alice började att gå emot Nordstans busshållplats.
- Hälsa Tilde! ropade Emma efter henne.
- Det ska jag! ropade hon tillbaka.
- Ses i skolan! hojtade hon sedan efter att ha vänt sig mot Emma.
Emma vinkade till sin vän och gick sedan långsamt mot den nyare delen av stationen. Enligt avgångstavlorna skulle det gå ett tåg om en halvtimme. Dock så hade Emma varit tillräckligt många gånger i Göteborg för att veta att det tåget inte hade någon anslutning i Herrljunga. Och om hon nu skulle sitta själv och dega i någon timme så gjorde hon det hellre här än där. Därför släpade hon sina fötter vidare bort mot Nils Ericson-terminalen.
Hon hade gjort den här rundan ett gäng kvällar genom åren. Från den gamla stationsbyggnaden, genom den nya tillbyggnaden och vidare till bussterminalen. Sedan tog hon varvet runt i dess relativa mörker innan hon återigen gick mot centralstationen.
När hon klivit in genom öppningen mellan järnvägsstationen och Nisseterminalen, som den allmänt kallades, så riktade hon blicken upp mot den stora skärmen som visade vilka bussar som snart skulle avgå. Inte för att hon tänkte åka någonstans utan mest för at ha något att göra. Hennes blick fastnade på en av raderna.
> 20:45 841 Lysekil.
Hon stirrade på tiden, bussnumret och på destinationen. Sedan plockade hon upp sin telefon och öppnade Västtrafiks app där hon gjorde en snabb sökning. Ett leende spred sig i hennes ansikte och hon fick stoppa sig själv från att skratta högt. Sedan öppnade hon Instagram.
> Är du seriös med att ni vill ses? skrev hon till Alex.
> Klart vi är! svarade han direkt.
Hon tryckte snabbt två gånger på meddelandet och samtidigt som hon, med raska steg, började gå mot bussgaten så bläddrade hon fram meddelandetråden hon hade med sin pappa. Hon såg att det var längesedan som hon skrivit något till honom. Det hade inte hänt sedan innan pandemin.
> Hej! började hon därför.
> Drar till Smögen. Kommer hem imorgon.
Så fort hon kom fram till gaten så öppnade hon appen igen och köpte en biljett hela vägen upp till Smögen. Hon hoppade till när hon såg priset och tänkte snabbt att hon borde haft en kontoladdning. Helst en som bara var laddad med några tior så att hon kunde lura det idiotiska kortsystemet. Men det var bara att öppna Swish och glatt betala. Hon visade sin skärm för läsaren och satte sig på en plats ganska långt bak i bussen. Hon kröp ihop med knäna tryckta mot stolsryggen framför sig och lutade sin egen stol bakåt.
Expressbussen började att rulla ut från bussparkeringen och anslöt till den övriga stadstrafiken. Solen var precis på väg att gå ner och när hon tittade ut genom fönstret såg hon hur det orangea ljuset blänka i bilarna.
Snart var bussen ute på motorvägen och Emma sträckte ut benen framför sig. Hon kände sig aning nervös över sitt tilltag och över att träffa Alexander och William igen. Hon insåg först nu att hon inte direkt stämt av med killarna. Tänk om det inte fanns någonstans för henne att ta vägen när hon väl kom fram? Hon skulle inte vara i Smögen fören en bit efter elva och att tillbringa natten ute för att sedan ta bussen hem på morgonen, var inget hon var särskilt sugen på.
> Alltså. Det här är lite galet kanske men jag är på väg nu, skrev hon därför.
> Nice! När kommer du?
> Vid elva typ. Kommer med bussen
> Ok. Vi möter dig i hamnen.
Hon skulle precis skriva och fråga om det fanns någonstans som hon kunde sova när hon avbröts av telefonens ringsignal. 'Pappa' lyste det på skärmen och efter att ha tagit ett djupt andetag så svarade hon på samtalet.
- Hej, svarade hon.
- Vad sysslar du med?
- En av mina simkompisar är i Smögen och en gemensam kompis har seglat dit och de undrade om jag ville komma förbi.
- Vänta, va? frågade hennes pappa.
- Ta det där lite långsammare.
Emma log för sig själv.
- Ok. Så jag har en kompis som heter Alexander och han är i Smögen. Tror ni har träffats.
Erik var inte säker på om han någonsin träffat någon Alexander men mumlade lite lätt som svar.
- Och nu har en annan kompis, som heter William, seglat hela vägen från Stockholm och de har sprungit på varandra och undrade om jag ville komma förbi.
- Okej? svarade Erik.
- Och då tänkte du att du bara kunde åka dit utan att fråga?
- Ja. Och? frågade Emma, genast defensivt.
- Jag har inte fått göra något i sommar.
- Men vi kom överens om hur sommaren skulle vara …, började hennes pappa.
- Nej. Ni kom överens om det. Och det var jätteschyst att jag fick träffa Alice, och att jag fick åka till Danmark, sa hon för att förekomma honom.
- Men jag vill verkligen träffa de här killarna. Okej?
Det blev tyst och hon hörde sin pappas trötta suck.
- Men du fattar väl att du inte kan åka hursomhelst? Vi är mitt i en pandemi.
- Ja! Men då får ni väl komma och hämta mig då! svarade hon surt med en något för hög röst.
Hon hörde hur hennes pappa var på väg att dra efter andan men precis innan han hann säga något så tog hon ner telefonen från örat och tryckte på den röda knappen. Sedan tittade hon sig runt i bussen, men ingen verkade stirra på henne.
Hon lutade sig tillbaka igen och andades ut i en lång utblåsning. Sedan slöt hon ögonen och lät ljuden från bussens motor, känslan från motorvägen och de andra passagerarnas lätt sänkta röster omsluta henne.
Någon timme senare vaknade hon upp i Uddevalla där hon snabbt bytte över till den långsamma buss som skulle ta henne vägen upp till Smögen. Samtidigt som hon skulle visa upp sin mobilbiljett så kollade hon om hon fått några nya meddelanden eller samtal från sina föräldrar. Hon log nöjt när hon såg att hon varken hade missade samtal eller några nya meddelanden från dem. Dock hade hon fått ett meddelande från Hannes.
> Vad fan ska du göra i Smögen?
> Träffa kompisar. Hurså?
> Undrade bara. När är du tillbaka?
Hon kom på att hon inte heller tänkt på detta och funderade kort på om det skulle gå några bussar tillbaka. Ännu en gång gjorde hon en sökning. Att ta sig till busstolpen längst med E20 var såklart uteslutet. Hon ville åka så sent som det bara gick och med tanke på att bussen lämnade både Vara och Skara runt tjugo över sex på kvällen så var det knappast ett alternativ.
Istället kollade hon på resor till Vara men inte heller det tycktes fungera särskilt bra. Frustrerat började hon undra om det här var en så smart idé. Sedan gjorde hon ett försök till.
> Jag kan vara i Lidköping 22:52 om det funkar, skrev hon sedan till Hannes.
> Sure. Blir antagligen jag som hämtar.
> Om du är ok med det?
Emma log när hon såg det sista meddelandet. Hon antog att hon fick vara det.
> Jodå. Det är ok.
> Vi måste ju kunna umgås trotts allt.
Hon fick en blinkande emoji tillbaka och släckte sedan telefonen.
Hon började att rota runt i sin ryggsäck och upptäckte till sin stora lättnad att hon packat ner sina trådlösa öronsnäckor. Det var inga riktiga airpods och inget ljudisolerande men hon tyckte ändå att de funkade. Hon öppnade upp fodralet och parade ihop snäckorna med telefonen och blev glad av att se att det även fanns lite batteri kvar i dem.
Medan bussen passerade genom metropoler som Munkedal, Håby, Hallinden och Amborsröd så lät hon sig omslutas av en spellista med hennes lugna favoritmusik. Akustiska versioner av poplåtar som Spotify någon gång rekommenderat för henne, en pianoversion av ABBA-låtar som spelats på Classic FM och gamla klassiker som Sunrise av Norah Jones.
Tillslut var bussen framme i Smögen och hon klev ut genom bakdörrarna. Genast fick hon syn på Alexander och William som stod och väntade på henne.
- Hej! ropade hon när hon såg dem.
De var sig lika från våren. Alexander såg nästan ut som sin namne i den gamla TV-serien Adam och Eva i sitt korta, rufsigt blonda hår. Hans muskulösa överkropp syntes genom den ljusa t-shirten han hade på sig. William hade fortfarande mörkt, nästan svart, kortklippt hår men hade lagt till sig med en skäggstubb. Emma funderade på om det var hans nya stil, eller om det bara var ett resultat av seglingen. Normalt sett så var ju simmare oftast slätrakade.
Hon gav killarna varsin kram och gemensamt började de att gå ner mot hamnen.
- Hur är allt? frågade Alex henne.
- Just nu är jag vrålhungrig, svarade hon och möttes av ett leende.
- Annars har det varit en ganska udda sommar, fortsatte hon.
- Tell me about it, svarade Alex henne.
- Fast du har ju hängt här som du brukar? sa hon frågande.
- Jo. Fast det känns ändå lite speciellt.
- Du då? frågade hon William medan killarna pekade ut en korvkiosk för henne.
- Jodå, började han.
- Det har funkat. Seglat mest.
Hon köpte sig en överprisad falafel och en lika svindyr burk cola och följde sedan med bort till Williams båt. Emma kunde inte säga att hon visste särskilt mycket om båtar men hon tyckte att den såg mysig ut. Den var vit med ett pyttelitet däck som mest fylldes av olika rep och segel. I aktern fanns det en liten sittbrunn och ifrån den kunde man krypa in i ett litet rum.
Till höger innanför dörren såg hon en soffa och ett litet bord. Mitt emot fanns en köksdel med några spisplattor, en diskho och ett litet kylskåp vars fläkt stod och surrade. Längst in i rummet var det en rund öppning och innanför den såg det ut som att det låg madrasser och sängkläder.
- Det är ingen lyxjakt direkt, sa William som följt hennes blick.
- Tycker den verkar mysig, svarade hon.
William svarade med att rycka på axlarna.
- Jorå, svarade Han
- Eller. Alltså. Jag tycker faktiskt den är perfekt. Jag älskar att vara ute med den.
- Haft den länge? frågade hon och satte sig i soffan.
- Nja. Farsan köpte den förra året. Han hängde på hela 'det är billigt att ha båt'-grejen. Men så kom han sig nästan inte för att använda den. Så i år fixade jag i ordning den och gav mig ut.
Emma nickade.
- Enda som är trist är väl att morfar inte kunde hänga med.
- Varför inte?
- Äh. Tror han känner sig för gammal och så är det ju hela pandemigrejen. Hade velat ta med honom ut någon dag bara. Var han som lärde mig segla när jag var liten.
Under tiden som de pratat hade Emma huggit in på sin falafel. Den var ganska kall, med plastig dressing och trötta grönsaker.
- Perfekt att lura turister med, suckade Alex när han såg hennes min.
Han hade stått i dörröppningen och lyssnat på William men nu så gick han fram och satte sig bredvid Emma så att hon hamnade i mitten av soffan.
- Så vad har du gjort i sommar då? frågade hon och vände sig mot William.
- Jag satte av från Stockholm för någon månad sedan. Drog förbi Södertälje och så över till Gotland och hängde där ett tag. Sedan så drog jag förbi mina kusiner som har en stuga på Öland och så söder ut. Tänkte mig faktiskt en tripp till Bornholm men det var ju såklart stängt så det fick bli att lägga till längst med västkusten typ.
- Wow, sa Emma.
- Vilken resa.
- Jo. Det har faktiskt varit jättekul, svarade han.
- Inte ensamt då?
- Nä. Finns alltid folk att hänga med i hamnarna även om man får hålla avstånd på puben i år, svarade han och skrattade.
- Du då? frågade hon Alex.
- Jag har mest hängt här. Badat, träffat kompisar, hängt med familjen typ.
- Kul?
- Ganska, svarade han och ryckte på axlarna.
- Så vad är planen nu då? sa hon efter att hon tagit ännu en tugga på sin mat och svalt en klunk cola.
- Funderade på om vi skulle dra ut på havet i morgon. Det ska bli bra väder så vi kan typ bada från båten eller något. Funkar det?
- Låter grymt. Har faktiskt aldrig varit på en sådan här båt, svarade hon
- Det är verkligen extrem frihet att bara kunna hoppa i havet så fort man vill bada eller att ankra i någon naturhamn. Det här stället är lite mer uppstyrt men det finns vatten och ström, sa han och skrattade.
- Alltid något, svarade hon.
- Hur är det på havet då?
- Jag fyller tanken med vatten och laddar batterier. Hade velat ha solceller men inte haft råd att fixa.
Emma nickade fundersamt.
- Finns det någon toalett förresten? Här i land så finns det väl antar jag men ute på havet?
- Där borta, svarade William och pekade mot ett skåp nära ingången till sovdelen.
- Men det är bäst att gå på toaletterna i hamnen när vi ligger här, sa han sedan.
- Ja. Alltså. Alla hör vad du gör i det där skåpet, sa Alex och skrattade.
- Och så får du typ pumpa vattnet och det hörs också. Och han gillar inte att man spolar ner pappret så även nummer två hamnar i papperskorgen, sa han slutligen och pekade på William.
Emma höjde på ögonbrynen.
- Ja. Nästa gång kan ju du skruva isär allt och reda ut stoppet, svarade William honom och log mot Alex.
Emma tittade upp mot honom och sedan tillbaka.
- Uphf. Jag vill inte tänka på det, sa hon sedan.
- Men har ni hängt mycket?
- Ganska, svarade Alex.
- William kom hit för typ tre dagar sedan så vi var ute över natten innan vi gick in i hamn igen.
- Kul, svarade Emma. Sedan gäspade hon.
- Oj. Förlåt. Är vist lite trött efter helgen och allt.
- Ingen fara, svarade William och log ännu en gång mot henne.
- Om du vill duscha så finns det duschar en liten bit ditåt. Om du vill kan du antingen krypa ihop här på soffan eller sova inne hos oss. Kan bli lite trångt men tror vi får plats alla tre.
Emma svarade med ett skratt och tänkte sedan efter.
- Då sover jag nog inne hos er. Den är soffan är lite hård och det känns mysigare.
Hon följde med Alexander bort till huset där det fanns duschar och toalett. Där borstade hon snabbt tänderna och gick sedan in i duschen. Det var skönt att spola av sig men hon höll sig därinne i bara några minuter. Medan hon tvålade in kroppen så funderade hon lite på vad killarna egentligen planerat för henne. Eller så kanske de inte planerat mer än en båtutflykt. Hon tyckte att det var lite svårt att läsa av stämningen. Hon hade antagit att de ville ha sex men hittills tyckte hon inte att de hade gett några sådana signaler.
I vilket fall som helst så såg hon till att bli ordentligt ren innan hon drog på sig ett par rena trosor och en t-shirt. Hon hade inte haft med sig mycket mer kläder än vad som skulle behövas för dagarna i Danmark men samtidigt så hade hon ju inte direkt använt några sovkläder.
Det kändes lite kallt när hon gick tillbaka i bara t-shirt och de avklippta jeansen. Så fort hon kom in i båten igen så möttes hon av William som var på väg ut. Hon och Alex satte sig i soffan för att vänta på honom.
- Så? började hon.
- Har ni snackat något om? Om vad vi gjorde och så?
- Nä. Inte mycket egentligen, svarade han.
- Det var en cool grej men mest har vi snackat om annat faktiskt.
- Ok, svarade hon och såg ner i bordsskivan.
- Men vill ni?
Alex ryckte på axlarna men log sedan ett brett leende.
- Vill du?
Hon svarade med en nickning. Hon kände sig helt plötsligt lite nervös.
- Jag har inte snackat så mycket med William faktiskt. Han visste liksom inte riktigt om att jag bjöd in dig. Men han var glad när jag sa att du ville komma hit.
- Så du nämnde inget när du messade igår?
- Nej. Trodde inte att du skulle komma.
- Så han fick veta det ikväll då?
- Ja. När du frågade om jag var seriös.
- Oj. Snacka om lite förvarning. Är du säker på att han är ok?
- Klart han är. Han hade inte snackat så mycket med dig om han inte varit det.
De slutade prata så fort de hörde hur William klättrade in på båten.
- Hej, sa han när han några sekunder senare tittade in i båten.
- Har ni inte lagt er?
- Nej, svarade Alex.
- Tänkte vänta på dig.
Medan killarna klädde av sig till bara boxers så drog Emma lite generat av sig jeansen. Samtidigt som hon följde efter dem så förbannade hon att hon inte packat med sig något annat än stringtrosor. Hon kände sig ännu inte säker på om killarna ville något och på hur det skulle kännas att lägga sig så nära dem som hon var klädd. Hon hade helt klart hellre haft ett par boxers eller i alla fall ett par hipsters.
När hon kröp in genom den lilla öppningen så såg hon att killarna lagt sig på varsin sida av den stora madrassen. Det fanns ett smalt utrymme över till henne och hon kröp försiktigt in och försökte lägga sig till rätta. Det blev rätt trångt och hon fick inte plats att lägga sig på rygg utan blev liggandes på sida med ryggen tryckt mot William. Samtidigt hade hon Alex rygg tryckt emot hennes överkropp.
Hon låg stilla och drog in killarnas doft genom näsborrarna. Hon kände sig inte helt opåverkad av situationen. Hennes armar låg hårt tryckta mellan henne och Alex och när det började kännas allt för obekvämt så lyfte hon ena armen och la den över hans överkro