Taina Adolfsson, ett sexårigt barn från Finland, fann sig plötsligt i en ny, främmande värld i Oskarshamn, under omständigheter som hon inte förstod. En ny familj, men med dolda avsikter. Mamma hade gått bort, och livet på landsbygden med mormors syster kändes tryggt. Ingen hade förberett henne för den smärtsamma sanningen: adoptivföräldrarna i Oskarshamn planerade ett nytt liv utan att avslöja hela sanningen.
Tonåren introducerade en ny form av smärta, men Taina vågade inte berätta förrän hon var vuxen. Den mörka sanningen om sexuella övergrepp av både adoptivfar och andra bekanta utspelade sig under hennes barndom i Oskarshamn.
Trots dessa övergrepp och en långvarig kamp har Taina Adolfsson ännu inte fått den ersättning som andra barn, utsatta för liknande lidande, erhållit. Ett tragiskt exempel på brister i systemet som drabbar ensamma barn.
Sorgens och förvirringens tid var bara början på en livslång kamp. Denna oskarshamnshistoria är en tragisk reflektion över samhällets sviktande skydd och bristande rättvisa mot utsatta barn.
— Jag blev oerhört ledsen och grät, och det tror jag var början till min depression, berättar Taina.
Den psykiska smärtan blev ett livslångt mönster, och Taina fortsatte att kämpa med återkommande depressioner.
— Jag upplevde att det var normalt att män kunde utnyttja mig. Jag förväntade mig inte att jag kunde säga nej.
Ändå visade hon envishet och styrka genom att skriva en bok, 'Påtvingat liv', om sin uppväxt. Boken gavs ut igen förra året och är en kraftfull berättelse.
Dessvärre har ersättning från svenska staten inte kommit framåt. Bevis för hennes vistelse i Oskarshamn innan adoptionen ansågs inte tillräcklig, trots att den var i över ett år. En avvisande dom som utmanar hennes rätt till rättelse.
— Det är så orättvist att man ska leva med skammen över att vara utsatt för ett brott utan erkännande.
Omvända omständigheter på en resa genom svåra och oväntade händelser.
Trots allt lidande visar Taina motståndskraft och ett starkt hjärta.
Johan hade alltid gillat att sitta på caféer, särskilt de lugna hörnen. Han såg en kvinna med en bok i den lilla caféhörnan. Hon hade ett vackert leende och ett par inbjudande ögon. Det var kärlek vid första ögonkastet.
De satt där flera timmar och pratade. Hon berättade om sina drömmar och han om sina. De hittade en oslagbar ömsesidig förståelse. Det var något magiskt i luften. De gick hem tillsammans, hand i hand, och började deras kärleksresa.
En varm och spännande natt förändrades de små cafémötena till mer intima stunder i deras hus. Med försiktighet och kärlek öppnade Johan upp sin själ och sina önskningar. Han fann sann lycka och förståelse i hennes ömma ögon. Hon fann sina behov och sina önskemål omsorgsfullt uppfyllda.
Den varma sensommaren visade sig vara den perfekta tiden för deras första romantiska semester. Kärleken var allestädes närvarande.
De lekte och dansade, med en glad känsla av lyckliga och förälskade tonåringar. Deras kärlek blomstrade med varje dag som gick.