Jag fick Abigail Tarttelins bok Golden boy av Bonnier Carlsen, vilket jag uppskattar. Boken utforskar en pojkes, som är intersexuell, erfarenheter och reflektioner kring identitet. Den behandlar även om det är nödvändigt att strikt hålla sig till ett könsbestämmande.
Max, 16 år och intersexuell, är medveten om sin identitet men oklar på exakt vad det innebär. Han har både manliga och kvinnliga könsorgan, men dessa är underutvecklade. Hans penis är dock tillräckligt stor för att inte väcka alltför stark uppmärksamhet. Utöver familjen känner endast hans bästa vän Hunter till Max tillstånd. Allt förändras när Hunter utför ett våldtäktsaktigt övergrepp mot Max. Detta skapar en djup kris och Max börjar ifrågasätta sin framtid, framför allt sina sexuella möjligheter. Han vågar inte ens tänka på det, då det känns som en ständig smärta. Boken avslöjar även Max föräldrars olika synpunkter. De valde att inte genomgå en operation på Max som barn, vilket de hade blivit rådda till, och mamman börjar ångra detta beslut. Detta leder till en ökande spänning inom familjen. Den traditionella familjefadern, som är kandidat till parlamentet, visar sig kanske inte vara den traditionella man man kan förvänta sig.
Jag uppskattade bokens berättelse om en relativt normal pojke som njuter av fotboll, umgänge med kompisar och tjejer. Han kämpar med att han måste dölja sin intersexuella identitet. Max föräldrar är advokater och hans far är politiker, så inget får komma ut. Det är viktigt både för familjens image och för Max egna välbefinnande. Men problem uppstår när Max träffar tjejer, speciellt Sylvie, som han blir kär i.
Boken ger en intressant bild av olika personers reaktioner och värderingar. Jag uppskattade hur berättelsen sammanvävs med den viktiga, men inte alltid självklara frågan om hur man bäst hanterar barn som föds intersex. Max, en fin och vänlig pojke, blir ett starkt exempel på en person som inte genomgått en operation och lyckats skapa en harmonisk och välbalanserad identitet. En liten rolig detalj: I många böcker om könsöverskridande personer så återfinns fotbollsintresse som en gemensam nämnare. Kanske ett sätt att betona en form av manlig "normalitet"?
Det finns mycket att säga om den här boken. Jag rekommenderar den varmt. Jag lärde mig mycket om intersexuell identitet och den är dessutom en fin tonårsroman om kärlek och vänskap.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Prickiga Paula
Clara, en kreativ konststudent, navigerade ofta mellan olika online-träffar. En kväll, på en virtuell mingelkväll, la hon märke till en charmig programmerare som hette Elias. Han var inte den typiska, ytliga profil som hon vanligtvis stött på. De började prata, och deras konversation flöt obehindrat. Han var full av värme och intelligens.
De möttes på ett café på Kungsgatan, och det var som om de redan kände varandra i åratal. Deras prat bestod av allt från konst till filosofiska frågeställningar. Det var en fascinerande dialog.
I det ögonblicket insåg Clara att hon aldrig hade känt sig så bekväm och fascinerad av någon. Det var en känsla av djup tillgivenhet. Att vara med Elias var att känna sig varm och älskad.
Efter ett antal månaders intensiv umgänge flyttade Clara in till Elias. De bestämde sig för att ta det lugnt i början, men kärleken växte med rasande fart. En varm och varm relation utvecklades. De visste båda att de hade hittat något speciellt.